Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 20 November
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 20 November.
Nu sedan tron är kommen äro wi icke längre under
tuktomästaren. Gal. 3: 25.
Luther säger: "En christen är icke en sådan menniska, som ingen
synd har, utan en sådan, hwilken ingen synd warder tillräknad" — en
sådan, som har det särskildta privilegiet, icke att göra synd, utan att,
om så illa sker, att hon förgår sig, hon aldrig skall dömas efter lagen;
ty skulle wi ännu swara inför lagen och dömas efter denna, så blefwe
intet kött frälst, och då wore det bäst att genast taga afsked ifrån all
tanke på saligheten. Men då wore allt Guds evangelium falskt, då
wore Christus fåfängt död, och alla trogna förtappade i synder. Men
Skriften säger, att "just det lagen icke kunde åstadkomma, i det han
wardt förswagad af köttet, det gjorde Gud, sändande sin Son i syndeligt
kötts liknelse". Skriften säger, att Christus har förlossat oss ifrån
lagens förbannelse, då Han wardt en förbannelse för oss". Skriften
säger: "Nu sedan tron är kommen, äro wi icke längre under
tuktomästaren", lagen. Detta är orsaken, hwarföre ingen synd tillräknas de
trogna; såsom David och Paulus uttryckligen wittna, att saligheten är
den menniskas, hwilken Gud ingen synd tillräknar. Märk, de säga icke:
Hos hwilken ingen synd finnes, utan hwilken ingen synd tillräknas.
Men det är icke nog dermed, att wi äro fria ifrån lagen och att
ingen synd tillräknas oss, utan dertill kommer ännu, att twärtom en
rättfärdighet tillräknas oss, som icke finnes i oss, en hög, fullkomlig och
ewig rättfärdighet, nemligen CHristi oss förwärfwade rättfärdighet. Såsom
åter Skriften wittnar: "Christus är lagens ände till rättfärdighet för
hwar och en, som tror;" och åter: "Saligheten är den menniskas,
hwilken Gud tillräknar rättfärdigheten utan gerningar." Häraf kommer, att
wi för Guds ögon icke blott äro fria från all synd, utan ock twärtom
fullkomligt rättfärdiga, ja, äro sjelfwa rättfärdigheten och alla stunder
täcka i Honom, som är kärkommen, så att Gud nu kan helt obehindradt
älska oss med hela sitt hjertas kärlek. Allt detta kommer deraf, att wi
äro iklädda Christus med allt, hwad Han war och gjorde för oss, så att
Gud ser oss an blott i sin älsklige Son. — Se nu, säger Luther, "hwad
den christliga tron har för en öfwerfwinnelig rikedom, åt hwilken alla
Christi werk och lidanden warda gifna till egendom, att hon kan lika
så fullt förlita sig derpå, som om hon hade sjelf gjort dem. Ty Christus
har sannerligen icke gjort dem för sig sjelf, utan för oss. Han behöfde
intet af dem, utan Han har samlat oss denna skatt, att wi skola tro och
ega Honom". Och åter: "Emedan Christus är min genom tron, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
