Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90 FÖflSTA MOSEBOK 25: 2 0––2 4
då han till hustru åt sig tog Rebecka, som var dotter till
ara-méen Betuel från Paddan-Aram och syster till araméen Laban.
J 21 Och Isak bad till Jahve för sin hustru Rebecka, ty hon var
ofruktsam; och Jahve bönhörde honom, så att hans hustru
Rebecka blef hafvande. 22 Men barnen stötte hvarandra i
hennes lif; då sade hon: »Om det skulle gå så, hvarför skall jag
då vara till?» Och hon gick bort för att fråga Jahve. 23Och
Jahve svarade henne:
»Två folk finnas i ditt lif, två folkstammar skola ur ditt sköte
söndras från hvarandra;
den ena stammen skall vara den andra öfvermäktig, och den
äldre skall tjäna den yngre.»
JE u Då nu tiden var inne, att hon skulle föda, se, då funnos
är ovisst, om ej till att visa, att Betuel och Laban ej höra till
Abrahams närmaste släkt. »Paddan-Aram» är hos P stående beteckning
för det land, som hos J kallas Aram Naharaim (24:10), se 28: 2, 5, 7;
.31:18; 33: 18; 35: 9, 26; 46:15; 43: 7 (ensamt Paddan). Hosea öfversätter
det med »Arams fält» (12: 13). I kilskrifterna omtalas ett land Patin
(mellan Eufrat och Antiokia), som möjligen är detsamma. I hvarje
fall torde vi ha att söka äfven detta land i norra delen af Eufrats
lopp. V. 21—23 härröra från J, jfr gudsnamnet. Den följande
berättelsen kommer för tidigt, dess plats i sammanhanget är efter kap. 26.
V. 21. Rebeckas hafvandeskap är lika litet som Saras en blott
naturprocess; också hennes barn äro liksom Isak en gåfva af Gud. V. 22.
Vanligen tolkas Rebeckas ord så, att hon tankes vilja offra sitt lif
för att förhindra dep olycka, som barnens rörelser i hennes lif tycken
båda: »Om så är, hvartill är jag då?» Efter S vilja några läsa ett
chajjä efter ze: »hvartill skall jag då lefva?» Jfr 27:46. Berättelsen
förutsätter som någonting helt naturligt, att det på denna tid, likasom på dess
egen funnits något ställe, där en präst eller siare tjänstgjort som
förmedlare af gudomlig uppenbarelse, jfr 1 Sam. 9: 9, 1 Kon. 22: 5.
V. 23. Svaret har, såsom oftast i dylika fall, rytmisk form; det säger,
att två folk äro på väg att uppstå, hvilka ehuru bröder skola bekriga
hvarandra med det resultat, att det äldre skall tjäna, blifva
underkufvadt af det yngre; eg. »två folkstammar skola från ditt lif (från
och med sitt utgående ur ditt lif) skilja sig från hvarandra» (blifva
hvarandra olika, jfr v. 27). Enligt gammalisraelitisk rätt skall den
förstfödde ärfva ein fader, här skall den yngre sonen gå före den
äldre, som skall blifva sin yngre broder underdånig. Man observere,
att de båda barnen här omtalas som stammar, jfr inledningen till
patriarkhistorien. Att Jakob betecknas som »den yngre» betyder, om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
