Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSTA MOSEBOK 28: 10 —14 111
Härån. n Och han kom till ett ställe, där han stannade öfver E
natten, ty solen hade gått ned; och han tog en af stenarna på
platsen för att hafva den till hufvudgärd och lade sig att sofva
där. 12Då hade han en dröm. Han såg en stege vara ställd
på jorden, och dess öfre ände räckte upp till himmelen, och
Guds änglar stego upp och ned därpå. | 13 Och se, Jahve stod J
framför honom och sade; »Jag är Herren, Abrahams, din faders^
Gud och Isaks Gud. Det land, där du ligger, skall jag gifva åt dig
och din säd. 14 Och din säd skall blifva såsom stoftet på
jorden, och du skall utbreda dig åt väster och öster och norr och
söder, och alla släkter på jorden skola varda välsignade i dig
annan beteckning, 29:1. T. 11—12: Jakob kommer till Betel och ser
där i drömmen Guds änglar stiga upp och ned på en stege, som för*
binder himmel och jord. Dessa verser tillhöra sannolikt E, jfr
gudsnamnet Elohim v. 12 (och verbet päga be, jfr 32, 2), i det följande
användes Jahve. V. 11. »Och han kom till ett ställe», eg. »han stötte på»
träffade tillfälligtvis det heliga stället» (hammäkörn, jfr 22:3; 12:6) i
Betel, som från och med Jakobs dröm där blef en så helig ort för
Israel och på förf: s tid var en berömd helgedom. Jakob lägger sig
att sofva på marken med en sten till hufvudgärd. Detta får icke
uppfattas såsom något bevis på ett hårdt och öfvergifvet läge, på samma
sätt tillbringar ännu i dag mången enkel landtman natten i detta land,
när han är ute på resa. V. 12. Under natten har Jakob en syn i
drömmen, jfr E:s förkärlek för uppenbarelser i drömmar 20: 3, 6. Han
seien stege, som med sin nedre ända står på jorden och med sin öfre
når upp till himmelen, och Guds änglar gå upp och ned därpå. Synen
skall tydligen allra först uttrycka huru heligt detta ställe är, där
jorden sålunda står i förbindelse med själfva himmelen, och så tolkar
Jakob själf synen (v. 17). Men däri ligger ock den tanken, att Gud
med sina änglar vakar öfver honom. I st. för Guds ängel (Jahves
ängel), som vi träffat i det föregående (kap. 16; 21 f.), höra vi här talas
om flera änglar. Huru man har att tänka sig förhållandet mellan den
ena ängeln och de många eller huru dessa uppstått, är icke klart af
G. T. Man observere, att enligt detta ställe änglarna behöfva en stege,
de ha sålunda inga vingar; detta är gammalisraelitisk åskådning, endast
serafer (Jes. 6) och keruber (Hes. 1) ha vingar. Denna v. har förestaf
-vat bildspråket i Jesu ord, Joh. 1: 51, som måhända uttalats just i
närheten af Betel. Enligt E har Jakob ingenting hört utan endast sett,
nämligen himmelsstegen och Guds änglar vandrande på den, under det att
Gud själf enligt E:s mera utvecklade teologiska åskådning förblef kvar
i himmelen. Y. 13—16: Jahve uppenbarar sig för Jakob i drömmen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
