Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
430 GUSTAP AULÉN
lande till historien. I själfva verket har historien alls ingen
betydelse för Herrmann; hans konstruktion af Jesu inre lif
är endast »ein blasses Schattenbild », i hvilken »blott det
allmänna förut fastställda religiöst-sedliga schemat» möter.
Jesu inre lif är m. a. o. enligt Grützmacher blott en projektion
af det tidlösa sedliga och religiösa idealet. »Herrmanns Jesus
ist nicht anders als eine Personifizierung seines
gegenwärtigen, religiös-sittlichen Ideals in einer geschichtlichen Grosse,
die von den Schranken, die es bei uns behält, befreit ist, die
Gegenwart wird in die Vergangenheit projiciert, um erstere
dadurch wirksamer zu gestalten.» Så förlorar enligt
Herrmanns tankegång det historiska hvarje verkligt värde för
religionen och därmed åstadkommes en radikal förstörelse
af den historiska kristendomen, »väl den radikalaste i hela
den nyare teologien».1
Dessa båda tolkningar ha det gemensamt, att de bägge
hörröra från en mot Herrmann starkt kritisk position, men äro
ju f. ö. så olika hvarandra som gärna möjligt. Nu är det
emellertid intressant att se, att äfven ibland teologer, som stå
Herr mann synnerligen nära, en likartad divergerande
uppfattning förekommer — låt vara i modererad gestalt. W.
Fresenius kan i ett försvar för Herr mann, hvilket äger något
af hängifvenhetens prägel, omöjligt förstå, att öfverhufvud
någon kan tolka Herrmann så, som skulle han på något sätt
vilja lösa Jesus ifrån historien och förflyktiga hans person
till ett ideal eller en princip. Den, som så ifrigt hänvisar till
traditionens bild som Herrmann gör, »borde vara skyddad
mot ett missförstående sådant som det, att han skulle göra
historien värdelös.2 Å andra sidan framhåller H. Stephan i
ett mot kritiken af Herrmann i Schaeders Teozentrische
Theologie riktadt försvar, att Herrmann med oerhörd stränghet
vakar öfver, att icke någon förgången historia får ställa sig
emellan Gud och själen. Herrmanns mening är icke att i »Jesu
inre lif» vinna ett visst historiskt tryggadt minimum, utan
1 Grützmacher. Geschichte und Kritik der neueren Theologie,
sid. 426, 428, 430, jmfr 419 och 433.
2 Fresenius, Mystik und Geschichtliche Religion, 1912, sid. 35.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
