Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
442 GUSTAF AULÉN
låter sig upprätthållas. Redan den invändning, som af
Schaeder riktats mot Griitzmachers teori om Herrmanns
Jesus såsom en idealfigur, visar, att dennes teori icke
håller streck, att i själfva verket Jesus för Herrmann är
något annat och mera än Jesusnamnets applicerande på
det goda i världen. Schaeder fäster uppmärksamheten
på, att Herrmann tillägger det i Jesus lefvande goda den
från allt annat mänskligt godt skilda makten, att kunna
göra människor med sedlig-religiös mottaglighet till nya
människor. Men en kärlek, som har makt att förlåta
synder, är icke något allmän-mänskligt, är icke blott ett idealt
förkroppsligande af det mänskligt goda. Det goda, som
här möter, hör en högre ordning, hör Gud till: det är det
goda, som regerar världen, hvilket här blifvit en
inomvärldslig potens; vi se ett öfver det idealt mänskliga gående
sammanhang med Gud. Just detta makt-moment hos
Jesus rycker honom bort från det blott idealt-mänskliga.
Med full rätt kan Schaeder därför säga, att Herrmanns
Jesus står i en närmare förbindelse med den
»biblisk-historiska» Jesusbilden, än Grützmacher förmenar.1 Men vid
en fortsatt granskning af Herrmanns framställning af
Jesusbilden måste vi gå än längre. Vi måste icke blott
mot Grützmacher säga, att denna bild, sådan som den
skildras för oss, omöjligen kan vara blott en projektion af vårt
eget ideal. Vi måste gentemot Stephan säga, att
Herrmann dock icke gjort eller — försiktigare — i hvarje fall
icke lyckats göra Jesus-gestalten så fri från »de konkreta
historiska betingelserna», att vår genom Jesus förmedlade
gudserfarenhet skulle vara fri från allt beroende af »ein
Stück Vergangenheit». Det kan nämligen icke undgå
oss, att Herrmann, så snart han på något mera ingående
sätt skall klargöra för oss innehållet i de tvenne drag
i Jesusbilden, till hvilka han hänvisar, ovillkorligen,
åtminstone i någon mån, kommer in på de konkreta
historiska betingelserna. Arten af Jesu sedliga fullkomlighet
och religiösa frälsningsmedvetande utvecklar Herrmann
1 Schaeder, a. a., sid. 157 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
