Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MALAKI 1: 12 —14
9
12 Men I ohelgen det, i det att I sägen: "Jahves bord kan
man försumma och hans spis [och dess frukt] behöfver man icke
mycket akta". 18Ja, I sägen: "Icke är det mödan värdt!"
och så ringakten I <mig>, säger härskarornas Jahve. I fram-
härden det som är <blindt>, halt och svagt [och I frambären]
som offer. Skulle jag hafva behag till sådana gåfvor af
eder hand? säger Jahve. 14(Nej), förbannad vare den be-
dragare, som i sin hjord har ett djur af hankön, men ändå,
mer än ett verkligt tempel, nämligen det i Jerusalem. Såsom orden
lyda kunna de icke betyda annat än detta: i djupet af hedningarnas
hjärtan bor en gudsdyrkan, som gäller den ende sanne Guden, ehuru
han till namnet är okänd för dem, jfr Apg. 10:35; 17:23. Tankenär
betydelsefull i G. T., äfven om man ej får förbise, att den uttalats i
polemisk ifver och står tillsammans med den uppfattningen, att Jahve
visat sin kärlek till Jakob genom att förstöra Edom (v. 2—5). Det
omedelbart efter muktär följande participiet muggäsch är antingen
skadad text eller helt enkelt förklarande glossa till det föregående
ordet, och U framför minchä torde böra utgå. Den sista satsen, »ja,
mitt namn» ete, är måhända endast en senare, onödig upprepning
af v. a-, hvarigenom den åsyftade motsatsen mellan denna och v. 12
störes. Prästernas ohelgande af Jahves namn består däri, att de
säga, d. är tänka och handla, efter den regeln: »Jahves bord kan
man försumma», egentligen »Jahves bord är megefäh, mindervärdigt,
något som kan försummas, jfr det parallella nibze; se till v. 7. Den
sista satsen innehåller ett öfverflödigt venibö: och dess frukt, som ej
passar i sammanhanget; uttrycket är troligen endast en dittografi af
nibze, så att man i stället bör läsa venibze åklä. Fråga kan vara, om
ej ännu mera är att skrifva på afskrifvarnas eller bearbetarnas konto
i denna vers. V. 13 utvecklar v. 12; egentligen, »hvilket besvär»
(= mä telaga) är icke offertjänsten?» »Kingakten I», egentligen »blå-
sen I på», jfr Hägg. 1:9, »mig», MT: »det» (altaret). Men enligt ju-
disk tradition skulle här föreligga ett af de ställen, (tikküné söferim),
där de skriftlärda ändrat texten, som ursprungligen lydt 3öft i stället
för ’ötö. Såväl här som i v. 11 är »säger härskarornas Jahve» må-
hända senare tillägg. Den senare delen af v. 13 återupptager v. 8,
men texten är troligen skadad; »det som är blindt», hebr. *et haivver,
konjektur efter v. 8, MT har det onaturliga, obestämda gäzül: »som
är röfvadt». Den sista satsen i meningen lyder i MT: »och I fram-
bären offergåfvan», men troligen bör man läsa endast minchä och be-
trakta vahabétem? et ha som ett förklarande tillägg; »säger Jahve», G:
»säger härskarornas Jahve», är möjligen här som förut senare tillägg.
Y. 14 riktar sig mot lekmännen, som i likhet med prästerna för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
