Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 MALAKI 2: 13 —15
13 Och detta gören I för det andra: I betäcken med tårar
Jahves altare [med gråt och klagan], därför att han icke
mer vill se till offergåfvorna, ej heller med välbehag kan
mottaga något ur eder hand. 14Nu frågen I: "Huru så?"
Jo, Jahve var ju vittne mellan dig och din ungdoms hustru,
henne som du nu har varit trolös emot, fastän hon är din
maka, ditt förbunds hustru. 15.....Och hvad vill denne
ene? (Han vill ju hafva) Guds säd. Så tagen nu vara på
edert lif, och ingen vare trolös mot <sin> ungdoms hustru.
gares rätt; läs med ledning af G céd i stället för M. T:s cer: »vak-
ande» (?). Den sista satsen önskar, att den ifrågavarande äfven må
få sakna en person, som frambär offer till Jahve, alltså utrotas
ur församlingen. V. 11—12 äro måhända antingen inkomna på orätt
plats eller senare tillägg, de afbryta sammanhanget mellan v. 10 och
V. 13, där profeten upptager bestraffningen för trolösheten mot de
egna hustrurna. Några vilja stryka »för det andra» såsom en senare
inkommen förmedling mellan v. 11 f. och v. 13 för att kunna låta
»detta» syfta på v. 10 b, och samtidigt förändra de det följande till
ütekassü: och I betäcken. Dock torde detta senare vara onödigt, äfven
om v. 11 f. är senare tillägg. De trolösa (v. 10 b) våga, efter sin
orättfärdighet mot den frånskilda hustrun, träda fram till Jahves
altare och betäcka det med sina tårar, därför att han ej vill taga
emot offergåfvorna från deras händer; de förstå ej, att kult eller reli-
gion utan sedlighet är misshaglig för Gud. Att Gud ej nådigt vill
mottaga några gåfvor af folkets hand, har man förmodligen fått er-
fara genom någon motgång eller olycka. De inom [] satta orden
förråda genom sin ställning i satsen, att de äro senare tillägg. V. 14,
Till det för denne profet egendomliga draget att låta folket göra in-
vändningar, jfr 1:2—5. På frågan, hvarför Jahve ej vill mottaga
deras gåfvor, svarar profeten genom att hänvisa till det inför Jahve
ingångna förbundet med den äkta hustrun, hvilket vederbörande bort
skatta så mycket högre, som hon var hans ungdoms brud (jfr Jes.
54:6) och därtill »ditt förbunds hustru», väl = din hustru inom för-
bundet, det israelitiska religionssamfundet, jfr om »förbundet» i
denna betydelse = den judiska religionen 3:1. Några vilja emellertid
betrakta den sista satsen (»fastän hon är» etc.) som senare tillägg,
därför att här likasom v. 11—12 tanken på främmande hustrur spelar
in. Profetens uppskattning af äktenskapet kommer nära Jesu egen,
jfr Matt. 19:4 ff. V. 15 har åtminstone i sin förra del en så skadad
text, att det är omöjligt att afvinna den någon säker mening MT:
»Och icke en har gjort (det), och en rest af ande är åt honom». Man
har bl. a. förmodat halö i stället för lö, vajjasch’er för üschéär och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
