Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISLAM OCH KRISTENDOMEN 27
verkar en smula torftig fortsätter J. H. med ett uttalande,
som klart visar, att bokstavsprincipen för honom dock främst
var en reformatorisk princip, en möjlighet att utrensa ka-
suisternas och skolastikernas oförnuft. För sin egen del är
han icke villig att låta klavbinda sig av bokstaven; liksom
senare hans själsfränder bland de nutida modernisterna låter
han faktiskt det sunda förnuftet bilda en regulator för den
blinda bokstavstron. "Vi muhammedaner", säger han, "för-
neka icke fel i våra traditioner, då klara bevis kunna an-
föras härför... Och om judarne och de kristna erkände
detsamma ifråga om sin tradition, skulle vi icke angripa
dem och förehålla dem felen i deras tradition. Vi ogilla
blott, att de tillskriva Gud uppenbar lögn och bestämt på-
stå, att sådant härrör från Gud. Vi ogilla hos de kristna,
att de anse notoriska lögnare för ofelbara och göra dem till
religiösa auktoriteter och förklara för sanning berättelser,
som motsäga varandra, och sentenser av vilka den ena gör
den andra falsk." (II 27)
Till största delen rör sig emellertid Ibn Hazms polemik
om vad han anser vara de inre motsägelserna i evangeliet.
Inkast som helt och hållet bygga på islams egna dogmatiska
synpunkter — t. ex. då I. H. framhåller, att om Jesu ord
om det otrogna släktet, som icke skall få se något tecken,
är sant, har han själv gjort sina under i hemlighet och att
de alltså ej kunna åberopas som profetiska under, vilka måste
ske offentligt, för att de ohörsamma ej må äga någon ur-
säkt (II 43) — ha säkerligen föga imponerat på hans mot-
ståndare. Farligare bli hans angrepp då han vänder sig
mot det kristna grunddogmat om Jesu person och söker visa,
att de kristnas lära om Jesu gudom icke har kunnat genom-
föras i evangeliernas framställning. Det stärker hans posi-
tion, att han i sin ’Biblens lära om Kristus’ icke försöker
göra gällande, att Jesu gudom icke läres i skriften. Han
söker istället visa, att de förfalskade gudlösa utsagor där
Kristus jämställes eller rent av överordnas Fadern strida
dels mot andra, där han framställes som en mänsklig guds-
uppenbarare med profetisk fullmakt, dels mot vad som be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
