Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISLAM OCH KRISTENDOMEN
31
punkter, öppnar den blott utsikten till en ny lika ofram-
komlig väg." (II 36) Så ter sig den dogmatiska behand-
lingen av kristusproblemet ur muhammedansk synpunkt. Det
har icke undgått Ibn Hazms skarpsinne, att Jesus, då han
talar om sig själv, kallar sig för mänskosonen och att denna
titel blott förekommer i hans egna utsagor. Han själv ville
alltså endast vara en människa (II 24). Även hos Johannes
möta ord sådana som ’Fadern är större än jag’ (Joh. 15: 28),
som ju stämmer mycket illa med läran om hans jämlikhet
med Gud (II 65) och ’en man, som förkunnar det han hört
av Gud’ (Joh. 8:40). Och då Jesajas ord: ’Denne är min
utkorade (mustafa!) tjänare och min älskade, som jag har
utvalt’, tillämpas på Jesus (Mat. 12:18 f.), framgår det ju
tydligt,att han i verkligheten var "en profet bland profeterna
och Allahs tjänare". (II 67)
Det lyckas därför ingalunda de kristna att konsekvent
genomföra sin lära om Jesu gudom. Hans egna ord och
handlingar, hans verkliga mänsklighet, som så ofta lyser
igenom de förfalskade berättelserna, vålla ofrånkomliga
svårigheter och motsägelser. Med en smak för formell dia-
lektik, som röjer, att den arabiska anden tryckt sin stämpel
även på den spanskfödde teologen, fördjupar sig Ibn Hazm
i dessa svårigheter. Då Jesus naglas vid korset beder han
om förlåtelse för sina fiender. Jesus är ju Gud. Vem beder
han då till? Till en annan än sig själv? Iså fall finnes det
alltså två gudar, och det råder tydligen ett differensförhållande
inom gudomen, vilket de kristna ju icke vilja erkänna. Till
sig själv? I så fall beder han på skämt, hans bön betyder
då blott: jag har förlåtit er. Vidare, blev han bönhörd eller
icke? Svarar man, att han icke blev bönhörd, så måste det
sägas, "att något ömkligare icke kan tänkas än en Gud,
som beder och icke blir bönhörd". Säger man, att han blev
bönhörd, så är det tydligt, att de kristna, som i alla tider
smädat judarne, därför att de korsfäst Kristus, gjort dessa
stor orätt, ty "hur kan man anse det tillåtet att smäda det
folk, som deras Gud förlåtit och fritagit från allt tadel".
(II 60) Berättelsen om Jesu kamp och bön i Getsemane
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
