Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATURANMÄLAN
55
östern, och att judendomen drev en både intensiv och fram-
gångsrik propagandaverksamhet bland hedningarne. (Ett lik-
nande fall av bristande historisk billighet finner jag för min
del å sid. 131, när det säges att den grekisk-ortodoxa och den
romerska kyrkan skildes åt »huvudsakligen» av maktlystnad,
medan de evangeliska kyrkornas söndrande från den romerska
utan någon motsvarande inskränkning framställes såsom fram-
gången ur oblandat religiösa motiv.)
För att nu taga fram några fall från N. T:s område, så kan
jag icke finna det annat än högst betänkligt att sätta in Her-
rens ord om »förförelse» (Luk. 17:1) i ett exclusivt sexuellt
sammanhang (sid. 59).
Ett värdefullt föredöme ger förf. genom sina sammanställ-
ningar av olika synonyma bibliska uttryckssätt och benämnin-
gar, t. ex. vid Jesus, Anden, de kristna. Men man saknar
sådana väsentliga huvudord som rcapdxXirjTOs, {lafl-YjxaL Och
varför skriver förf. »Guds ord» (så Upp. 19:13) i stället för
det mer bekanta »Ordet»? Tillägget att Johannes »särskilt»
använder det i inledningen till sitt evangelium kunde väl ock
ha gjorts exaktare. Vid de i Skriften använda »benämningarne
på den helige Ande», sid. 121, vill jag fästa uppmärksamheten
vid Rom. 8:15, 2 Tim. 1: 7, där förf. har »Ande», medan den
svenska bibelöversättningen har »en. . . ande», en olikhet som
innesluter en betydelsefull saklig differens. Varför saknas det
expressiva johanneiska »sanningens Ande»?
Till slut några ord om förf:s Paulusbild. Den store aposteln
är, efter mitt förmenande, i allt för hög grad tecknad såsom
den banbrytande kyrkomannen. Han framställes framför allt
som den kyrklige organisatorn, som sluter de förut från var-
andra fristående hoparne av kriste a tillsammans till ett enda
samfund, och som »ordnar ett predikoämbete i församlingarna»
(sid. 21). Också jag håller före att Paulus betytt mycket som
organisatör, men här dominerar detta drag för starkt, så vitt
jag förstår att tränga in i historien.
Det förefaller mig, rent historiskt sett, mer än tvivelaktigt,
om man har rätt att framföra Paulus som förebild för de olika
kyrkosamfunden att tänka broderligt angående varandra: »Pau-
lus gick för sin del så långt i hänsynsfullhet mot andras för-
kunnelse av evangelium att han skrev: ’Jag har satt min ära1
etc. Rom. 15: 20 f.» (sid. 132). Anledningen till detta apostelns
förfarande ligger nog på ett helt annat håll. Och hur starkt
vi än må beundra vår Paulus, och hur uppriktigt vi må älska
honom — och vi ha fullgoda skäl till bådadera — nog måste
vi erkänna att den store mannen hade sin begränsning just i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
