Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISLAM OCH KRISTENDOMEN
243
Det är icke uppbyggligt att behöva avsluta dessa antyd-
ningar om förhållandet mellan kristendomen och islam under
medeltiden med den stackars tolkens bedrövliga blasfemier.
Men det är i själva verket belysande för den vändning detta för-
hållande nu tagit. Stämningen mellan de båda religionerna
var förgiftad. Som ett vänligt ljussken i en mörk natt
lyser ännu vid det trettonde seklets slut den ädle Gäzäns
skyddsbrev för de kristna i Damaskus.1 Men Gäzän hade,
innan han blev muhammedan, varit buddhist!
Under de närmast följande århundradena har polemiken,
som alltjämt fortsättes, föga nytt att säga. Nya tankar
möta vi först då kristendomen genom muhammedanmissionen
rycker islam närmare inpå livet. Till dessa nya fejder får
jag måhända en annan gång återkomma.2
1 Zetterstéen, Beiträge 63.
2 Sedan ovanstående skrivits har i Revue de l’Orient Chrétien 1920—
21 1—14 av Périer utgivits en polemisk traktat av den förut omtalade
Jahjä b. tAdii vilken även ger en god föreställning om arten av al-
Kindis polemik mot kristendomen. Stridsfrågan är den kristna tre-
enighetsläran, som angripes och försvaras med alla den formella lo-
gikens vapen. Al-Kindi förklarar uttryckligen, att han blott vill
hålla sig till Porphyrios Isagoge, den bok som nybörjarne först stu-
dera och som »är lätt tillgänglig för den som har den minsta insikt».
Ehuru båda motståndarna icke spara på beskyllningar för »veder-
styggliga fel» i logiken är tonen genomgående aktningsfull och sak-
lig och skiljer sig icke märkbart från den, som brukas i polemik
mot egna trosfränder. Av stort intresse är, att Jahjä här utvecklar en
trinitetspekulation, som står den nestorianska nära. »De kristna
anse, att de tre personerna äro proprieteter hos den gudomliga sub-
stansen, attribut, som utsäga om den ena substansen att den är giv-
mild (gawäd), vis och mäktig. Givmildheten Qüd) är Fadren, Visheten
Sonen och Makten den Helige Anden». Detta får dock ej förstås så
som om proprieteterna vore accidentiella, de äro fastmera var för sig
substanser.
En lockande uppgift vore att följa upprinnelsen och utvecklingen
av denna egendomliga spekulation i Österns kyrkor. Anknytnings-
punkter torde ej saknas i äldre teologi givetvis närmast inom den
modalistiska. Enligt Epiphanius (Haer. LXII, 1) ha sabellianerna
lärt, att Fadren, Sonen och Anden äro ett väsen fa><; sv æ&pomio ac5p.a,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
