Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276
GUSTAF LIZELL
urbilder. Barnevangeliet lästes, stundom växlande med något
annat evangelistyeke (t. ex. Mt. 11: 25 ff.), i det parti av
de senmedeltida ritualen, som direkt framgått ur kompetent-
tidens riter, och har väl där i sin ordning framgått ur den
evangeliläsning, som, stundom förenad med den s. k. effeta-
eeremonien, alltifrån det gammalkyrkliga katekumenatets
storhetstid (jfr Cyrilli katekeser) utgjorde en ingredierande
beståndsdel av deri gamla kompetentundervisningen. Fader
Vår, som hörde till den gammalkyrkliga kompetenttidens
arean-disciplin, har också ända sedan gamla kyrkans tradi-
tio orationis dominicæ haft sin plats här, även om det först
senare — dock genom hela vår sv. lutherska ritus — för-
enats med den förut självständigt från urkyrkan här trade-
rade handpåläggningen. Trosbekännelsen har också från
den gamla, kyrkans arcandisciplin sin plats här, om ock
understundom i dopritualets historia det antingen flyttats
till eller upprepats vid själva dophandlingen. Och vad excor-
cismbönen angår, är den visserligen från år 1811, men trädde
då i stället för den ända dittills med stor seghet trots angrepp
i vår svenska kyrka bevarade gammalkristna excorcismen,
som i äldre ritual spelade en mycket stor roll.
Vad själva dopakten beträffar, är ju döpandet, d. v. s.
begjutningen, fordom nedsänkandet, hela initiandritens cen-
trala moment, tillbakagående på urkristendomen, resp. Jesu
egen instiftelse. Övergången från nedsänkandet till begjut-
ning torde, enligt vad Edv. Rodhe i sin framställning om
dopritualet påvisar (s. 172 ff.), i Sverige liksom i den övriga
västerländska kyrkan ha försiggått under senmedeltiden, ej
såsom åtskilliga forskare (Ekelund, Quensel) menat under
reformationstiden. Tacksägelsen ’Allsmäktige evige Gud, käre
himmelske Fader, vi tacka dig’ etc. härstammar, ehuru med
vid olika handboksrevisioner gjorda ändringar, från 1571
års kyrkoordning, dit den inkommit från Würtembergska
kyrkoordningen av 1553, hörer sålunda till de relativt yngre
momenten i ritualet. Och detsamma är förhållandet med
den aaronitiska välsignelsen, som inkom i ritualet 1614, efter
förut ha haft sin plats i 1571 års reformatoriska bekräftelseritus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
