Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310
EINAR TEGEN
aktivt, kan utsäga något om detta i åskådningen passivt
givna objekt. Den ur subjektet härflytande kunskapen är
den aprioriska, vars kännetecken är allmängiltighet och nöd-
vändighet. Nygren eliminerar alldeles bort denna tanke på
det aprioriska såsom det som kunskapssubjektet "aus sich
selbst hergiebt", under förmenande att varje dylikt tal är
psykologism. Alldeles riktigt i och för sig, detta blir till
sist, om konsekvenserna dras, psykologism. Kant har emel-
lertid som bekant skarpt skiljt mellan ett kunskapsteoretiskt
subjekt (givet i och med själva begreppet om kunskap) och
det psykologiska, empiriska subjektet. Och det går icke,
försåvitt man nu verkligen avser att framställa också vad
Kant själv har tänkt om saken, att ur dennes tankegång
logistiskt utskilja detta aktiva mot objektet stående subjekt
och ändå mena sig träffa Kants verkliga mening. Begreppet
apriori mister då sin ursprungliga innebörd. De former, i
vilka subjektets aktiva — låt vara blott formella — kun-
skap är given, äro nu kategorierna. Och därför uppstår
problemet, "wie nämlich subjective Bedingungen desDenkens
sollten objective Gültigkeit haben d. i. Bedingungen der Mög-
lichkeit aller Erkenntnis der Gegenstände abgeben* (Kritik
der reinen Vernunft, § 13). Det är den svårigheten, som
skall lösas genom den transscendentala deduktionen av kate-
gorierna. Man kan därför icke med en enkel beskyllning
för psykologism avvisa den kunskapsteoretiska frågan om
förhållandet mellan subjekt och objekt i kunskapen såsom
okritisk (Kr. o. V. T., s. 228—230), försåvitt man över-
huvud med ordet u kritiska vill förbinda det som Kant där-
med menat. Men det är otvivelaktigt bekvämare att från
sin en gång intagna värdefilosofiskt-logistiska ståndpunkt
framställa avvikelser hos Kant som psykologistiska inkon-
sekvenser än att ge sig i kast med de svårigheter, som möta
vid tolkningen av hans verk.
Nu är det visserligen sant, att Kant löser det ovan nämnda
problemet genom att påvisa, att vi få ett objekt för kun-
skapen först i och genom subjektet, närmare bestämt genom
den ursprungliga och transscendentala syntes, som sker i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
