Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde Moseboken - 11 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
Fjärde Moseboken.
Kap. 11: 19-34
I få kött att äta, eftersom I haven
gråtit inför Herren och sagt: "Ack,
om vi hade kött att äta! I
Egypten var oss gott att vara!"’ Så skall
nu Herren giva eder kött att äta.
2 Mos. 19: 10.
19 Icke allenast en dag eller två
dagar skolen I få äta det, icke
allenast fem dagar eller tio dagar eller
tjugo dagar,
20 utan en hel månads tid, till dess
att det går ut genom näsan på eder
och bliver eder vämjeligt; detta är
därför att I haven förkastat Herren,
som är mitt ibland eder, och haven
gråtit inför hans ansikte och sagt:
"Varför drogo vi då ut ur Egypten?’"
21 Mose sade: "Av sex hundra
tusen man till fots utgöres det folk,
som jag har omkring mig, och dock
säger du: ’Kött vill jag giva dem,
så att de hava att äta en månads
tid!’ 2 Mos. 12:37.
22 Finnas då får och fäkreatur att
slakta åt dem i sådan mängd, att
det räcker till för dem?" Eller skall
man samla ihop alla havets fiskar
åt dem, så att det räcker till för
dem?"
23 Herren svarade Mose: Är då
Herrens arm för kort? Du skall
nu få se, om det som jag har sagt
skall vederfaras dig eller icke."
Jes. 50:2. 59: 1.
24 Och Mose gick ut och
förkunnade för folket, vad Herren hade
sagt. Sedan samlade han ihop sjuttio
män av de äldste i folket och lät
dem ställa sig runt omkring tältet.
25 Då steg Herren ned i
molnskyn och talade till honom och tog
av den ande, som var över honom,
och lät komma över de sjuttio äldste.
Då nu anden föll på dem, begynte
de profetera, vilket de sedan icke
mera gjorde.
1 D. ä. lystnadsgravarn*.
26 Och två män hade stannat kvar
i lägret; den ene hette Eldad och
den andre Medad. Också på dem
föll anden, ty de voro bland de
uppskrivna men hade likväl icke gått
ut till tältet; och de profeterade i
lägret.
27 Då skyndade en ung man bort
och berättade detta för Mose och
sade: "Eldad och Medad profetera
i lägret."
28 Josua, Nuns son, som hade varit
Moses tjänare allt ifrån sin
ungdom, tog då till orda och sade:
"Mose, min herre, förbjud dem det.a
2 Mos. 24: 13.
29 Men Mose sade till honom:
"Skall du så nitälska för mig? Ack,
att fastmer allt Herrens folk bleve
profeter, därigenom att Herren läte
sin ande komma över dem!"
30 Sedan gick Mose tillbaka till
lägret med de äldste i Israel.
31 Och en stormvind for ut ifrån
Herren, och den förde med sig
vaktlar från havet och drev dem
över lägret, en dagsresa vitt på
vardera sidan, runt omkring lägret, och
vid pass två alnar högt över marken.
2 Mos. 16: 13. Ps. 78:26 f.
32 Då stod folket upp och gick
hela den dagen och sedan hela natten
och hela den följande dagen och
samlade ihop vaktlar; det minsta
någon samlade var tio homer. Och
de bredde ut dem runt omkring
lägret.
33 Men under det att de ännu hade
köttet mellan tänderna, innan det
var förtärt, upptändes Herrens vrede
mot folket, och Herren anställde
ett mycket stort nederlag bland folket.
34 Och detta stället fick namnet
Kibrot-Hattaava1, ty där begrov
man dem av folket, som hade gripits
av lystnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
