Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Kinas bokvärld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väldets nordvästligaste utposter, där man under första årtusendet e. Kr. hade
garnison, ett igenmurat valv fullproppat med pappershandskrifter, som där legat ytterst
väl bevarade såväl mot fukt som mot plundrande händer sedan ett årtusende.
Efter bestickning av templets präst lyckades han hemföra ett duktigt förråd till
London, och allt som var kvar av värde togs snart därefter av den franske
sinologen Pelliot, och ligger i gott förvar och under sakkunnig bearbetning i Paris.
Det var en hel serie längesedan förlorade verk, som så åter bragtes i dagen,
delvis av allra största vetenskapliga värde.
Vi ha alltså goda provexemplar i behåll av den kinesiska boken sådan den såg ut
från träbokens avskaffning fram till tryckkonstens uppfinning. Det är pappersark
av 2 à 3 dm. höjd och en meters bredd eller mer. De äro fullskrivna i
lodräta rader gående från höger till vänster. Ibland är blott ena sidan skriven,
ibland har man, när man kommit till slutet på ena sidan, helt sonika vänt om
vid kanten och fortsatt tills även baksidan fyllts. Arket har så förvarats rullat
till en bekväm bokrulle, ungefär som den romerska. En sådan rulle heter på
kinesisiska küan, och till följd av kinesernas konservatism lever den på sätt och
vis kvar än i dag, fast inga rullar skrivits sedan ett årtusende. Ty i en kinesisk
tryckt volym paginerar man inte genomgående från i upp till så hög siffra som
det finns blad i volymen, utan när man kommit så långt som fick rum på en
küan, en rulle, d. v. s. i regel till blad 35 à 40, börjar man på ny kula och
numrerar küan 2, blad 1, 2, 3 etc. Ett häfte, en volym alltså, innehåller så i
regel från 1 till 4 küan, beroende på tjockleken. I själva verket fäster den
kinesiske bibliografen ingen som helst vikt vid volymindelningen, häftesindelningen;
den varieras vid nytryck allt efter smak, format etc. Men varje verk är vid
författandet, en gång för alla, oberoende av innehållet, uppdelat i så och så många
küan, rullar, eller, som västerländska biblioteksmän ofta återge det, i så och så
många böcker, och küan-indelningen får aldrig tummas på, hur man än
omtrycker verket.
Tryckkonstens uppfinning i Kina var lika litet som papperets en engångsbedrift.
Den föregicks av en lång utveckling. Början var naturligtvis avklappningsidén.
Redan 170 e. Kr. tog sig en viss Ts’ai Yung för att med rött bläck utskriva
de heliga klassikernas text på stora stenblock, tecknen utmejslades därefter,
och avklappningar började göras. Under T’angdynastien 618—906 e. Kr. blevo
kalligrafiska och andra inskrifter ivrigt avklappade av samlare. Därifrån till idén
att trycka med fast typ skuren i träplattor är ju steget inte så långt. Det första
egentliga träplattstryck av klassikerna vi känna till gjordes år 932 e. Kr., och
981 skar man plattor till och tryckte en encyklopedi i många volymer. Att
träplattstryck förekommit om också i mera begränsat mått ännu tidigare framgår av
att i Japan på 760-talet en buddhistisk sütra trycktes i, som det uppges, 1 miljon
exemplar på ett papper i storleken 18 X 2 tum. Japan hämtade sin skrift och
sitt bokväsende från kineserna, varför detta faktum hänvisar på tidiga tryckexperiment
i själva Kina. Redan på 1000-talet var man framme vid de rörliga typernas
idé. År 1043 gjorde man rörliga typer av bränd lera, och under
Mingdynastien (1368—1644) förfärdigade man rörliga typer av koppar och bly. Man
bör emellertid särskilt framhålla, att de rörliga typernas uppfinnande ingalunda
bildade en sådan epok i Kinas bokvärld som det gjort i Västerlandets. De rörliga
typerna slogo aldrig riktigt igenom, ända intill våra dagar har tryckning från
skurna träplattor vida föredragits av kineserna, och det är först de sista
årtiondena som man genom europeiskt inflytande mer och mer övergivit den. Detta
faktum kan synas egendomligt, men har sin förklaring i den kinesiska skriftens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
