Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - K. Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stater, har lätt att inse, att Belloc, trots ett påstått nit om sanningen, dels på grund av
en mycket begränsad kännedom om ämnet, dels på grund av ytterst utpräglade politiska
tendenser, i det väsentliga misslyckats i sitt försök att sprida ljus över judeproblemen.
Grundfelet uttryckes redan i titeln som dock i sin svenska formulering är mera
utpräglad, om ock i bokens ända, än det engelska originalets. Judarna är ett kollektiv
utan politisk eller kulturell innebörd. Belloc medger själv gång på gång, att de judar, som
uppbära »judarnas» berömda roll i världsfinansen äro ett fåtal utan organiserat samband med de
fattiga judemassorna. Detsamma måste sägas om de judar, som höra till spetsarna i den ryska
bolsjevismen. Överhuvudtaget får Belloc icke tag i någon medveten sammanhållning mellan
»judarna», d. v. s. de 12 eller 13 miljoner människor, spridda över hela jorden, som på grund
av härstamning och trosbekännelse kunna betecknas med detta namn, utan måste tillgripa
förklaringen om en »instinktiv» sådan. Detta hindrar honom ej att praktiskt behandla »judarna»
som en enhet, vilken politiskt, socialt, rasbiologiskt etc. står i klar motsats till »vi andra»
varmed ömsom menas den västeuropeiska kulturkretsen, de kristna, de kristna + islam samt
slutligen på många ställen i boken »de vita»! Att det inte gärna kan bli någon reda i en
undersökning, där problemställningen bygger på en sådan oklarhet, är lätt att inse. Också är det
delvis oriktiga, delvis betydelselösa saker, han har att säga om judarna. Framför allt är hane
grundpåstående, att varje jude är »nomad», d. v. s. aldrig blir bofast, och att han aldrig kan
få någon annan »nationalitet» än den judiska, en osanning, som borde vara svår att sprida i
Sverige. Saken är ju i stället den, att juden i Västeuropa, för så vitt han icke tillhör någon
av de få internationella finansdynastierna — dynastier äro nästan alltid internationella genom
börd och intressen — icke har någon annan nationalitet än den han genom födelse, uppfostran
och medborgarskap, i många fall även genom tiotals generationers bördsrätt, äger i sitt
hemland. Hans »judiskhet» är, så när som på en tyvärr oftast nästan obefintlig religiös
särställning, i det hela en familjeangelägenhet, där icke politisk och social antisemitism tillfälligtvis
gör den till något annat. Vad åter den stora, östjudiska massan beträffar, vilken lever på ett
traditionellt judiskt sätt och utgör en avskild klass, kan dess särställning näppeligen i något
hänseende jämföras med västjudens; ej heller den kan, ehuru ofta, ej minst från judiskt håll i
våra dagar, jämställas med nationalitet i västeuropeisk mening, t. ex. svensk, engelsk, tysk
nationalitet. Detta begrepp har nämligen sina geografiska gränser, öster om vilka människornas
politiska gruppering är en annan. Östjudisk enhet har sina motsvarigheter i de många andra
»religionsnationer», som levt och ännu leva i de ryska, turkiska, persiska och kinesiska
storväldena. Den ständiga utflyttningen av individer från detta centrum, vilka ej alla
omedelbart kunna anpassa sig efter de västeuropeiska förhållandena, varken i nationellt eller annat
hänseende, har skapat synvillan av en »evig», »oförstörbar» judisk nationalitet. Man ser
strömmen flyta förbi och inbillar sig se samma vatten på samma ställe hela tiden. Den som flyter
i strömmen, vet att det inte är så. E. K—n.
Bucharin, N. Den materialistiska historieuppfattningen. Fram 1923. 557 s. Litt. Ku. 6:50.
Arbetets överflyttning till svenska språket kan svårligen motiveras annat än av dess karaktär
av kommunistisk agitations- och upplysningsskrift. För den läsekrets, som förf. särskilt
adresserar sig till — den upplysningssökande arbetaren — förefaller arbetet knappast tillrättalagt,
tyngt som det är bl. a. av en massa citat och hänvisningar till mer eller mindre obekanta,
socialvetenskapliga teoretiker. J—i.
Engels, Friedrich. Tyska bondekriget. Fram 1923. 190 s. Kfc. 2:50.
Engels år 1850 utgivna arbete om 1500-talets tyska bondeuppror gör, som förf. själv
framhåller, ej anspråk på att framföra några nya historiska fakta, men avser att ställa de skildrade
händelserna i ett nytt historiskt perspektiv — som bakgrund till 1848 års i mycket likartade
revolutionsrörelser i de tyska staterna. I den litteratur, som i mera populär form behandlar detta
ämne, har huvudvikten ofta väl mycket fästs vid de religiösa faktorer, som här medverkade.
Engels kompletterar bilden genom att i överensstämmelse med sin allmänna åskådning skjuta i
förgrunden de ekonomiska och sociala missförhållanden, som lågo bakom denna liksom senare
tiders revolutioner. J—i.
Lenotre, G., [pseud. för Théodore Gosselin]. Flykten till Varennes juni
1791. Efter otryckta urkunder och ögonvittnens berättelser. Övs. fr fra. av
Thorsten W. Törngren. Nst. 1923. 375 s. Kjd. 6:—, inb. 7:75.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
