Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - O. Samhälls- och rättsvetenskap (med nationalekonomi och statistik)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De namn, som stå på titelbladet till Handbok i alkoholfrågan, äro ägnade att inge ganska
stora förväntningnr i fråga om denna handboks planmässighet, objektivitet och sakliga
vederhäftighet. Och så vitt en person, som är lekman på flera av de områden, som här behandlats,
kan döma, ha förväntningarna i det stora hela ej svikits. Vad en var kan konstatera är
åtminstone den klara och pedagogiskt lämpliga dispositionen och likaså den i regel mycket
försiktiga formuleringen i de slutsatser, som dragas.
Arbetet är indelat i tre huvudavdelningar: Problemställningen, Alkoholens inverkan på
individ och samhälle, Kampen mot alkoholfaran. En fjärde avdelning behandlar helt kort
frågan »Om missbruk av tobak och kaffe». Redaktionskommittén har själv författat en stor
del av handboken, men har därjämte för vissa kapitel anlitat särskilda sakkunniga: professor
M. Pfannenstill, förste aktuarien hos kontrollstyrelsen H. Gahn, byråchefen i socialstyrelsen B.
Nyström, byrådirektören i fångvårdsstyrelsen D. Lund, statens fattigvårdsinspektör kanslirådet
G. H. v. Koch, seminarielektorn Oscar Olsson och borgmästaren Jakob Pettersson.
Avdelning 1 börjar med en översikt över alkoholproblemet i äldre tid, lämnar sedan en
intressant framställning av det moderna samhällets utgestaltning och alkoholproblemets nya
läge och innehåller slutligen en undersökning av alkoholfrågan som ett etiskt problem. En
lucka i den historiska framställningen, som bör anmärkas, är att man ingenstädes finner någon
fullständig skildring av alkoholfrågans utveckling under förra hälften av 1800-talet. Det
intressanta, men i de vanliga framställningarna av nykterhetsfrågans historia alltför mycket
förbisedda problemet om vad den allmänna ekonomiska utvecklingen i riktning mot tillverkningens
industrialisering å ena sidan och själva nykterhetsarbetet å andra sidan betytt i fråga om
husbehovsbränningens avskaffande finnes ingenstädes utrett.
I handbokens andra huvudavdelning belysas de grundläggande faktorerna i hela frågan:
alkoholens inverkan på kroppen och dess funktioner, på känsloliv och förståndsverksamhet,
alkoholen som sjukdomsorsak och dess betydelse ur rashygienisk synpunkt. I särskilda kapitel
redogöres för alkoholkonsumtionens storlek, för alkoholbrukets ekonomiska skadeverkningar på
den enskilda och familjen, för alkoholbrukets förhållande till vanart och brottslighet samt
slutligen för alkoholens nationalekonomiska och statsfinansiella verkningar.
Den tredje huvudavdelningen är, som ovan nämnts, ägnad åt kampen mot alkoholfaran
och begynner med en redogörelse för åtgärder av mera indirekt natur (»socialt reformarbete»
och »folkbildningsarbetet») samt övergår därefter till de direkta åtgärderna: undervisnings- och
upplysningsarbetet, nykterhetsorganisationernas arbete och lagstiftningen. I fråga om det kapitel,
som handlar om folkbildningsarbetet märkas dock en del ojämnheter och inadvertenser, som
man får hoppas komma att avhjälpas i en följande upplaga. Ett sådant omdöme — för att
anföra några exempel — som att folkhögskolan före Brunnsviks folkhögskolas grundläggning
1906 »varit så gott som uteslutande en skola för de välbärgade böndernas barn» tål nog vid
någon modifiering. Birkagårdens folkhögskola upprättades 1916, ej 1918. På
folkhögskolavdelningen har man för övrigt underlåtit att omnämna folkhögskolinspektören. Uppgifterna om
föreläsningsverksamhet före 1880-talet äro ofullständiga. Den framställning, som i ett annat
kapitel lämnas av den Wieselgrenska nykterhetsrörelsens folkbildningsintresse, ger i detta fall en
riktigare bild av den tidigare utvecklingen. Stockholms stads anslag till Stockholms
arbetarinstitut var redan 1921 dubbelt större än vad det uppgives i handboken. Man förstår inte varför
det omnämnes att feriekurser med universitetslärare som föreläsare 1893 började hållas utanför
universitetsstäderna, under det den minst lika viktiga uppgiften att det var år 1893 som
sommarkurser började hållas vid universiteten förbigås. Slutligen må påpekas att å sid. 253
kommit in den alldeles felaktiga uppgiften att statsbidraget till skolbiblioteken utgör lägst 40 och
högst 400 kr. i st. f. lägst 15 kr. och högst 150 kr.
Även om sålunda dessa och andra anmärkningar kunna framställas mot handboken, är dock
denna, särskilt vad dess egentliga ämne beträffar, både genom de meddelade fakta och
genom de bifogade litteraturförteckningarna, ett synnerligen värdefullt tillskott till den svenska
handbokslitteraturen, och det bör vara alldeles självklart att den kommer att anskaffas till de
flesta folk-, skol- och studiecirkelbiblioteken. Priset bör i alla händelser ej kunna anses lägga
något hinder i vägen. F. H.
Henriksson-Holmberg, G. Sociologins allmänna väsen. En inledning till
sociologins studium. Federativ 1923. 123 s. Oaa. 2:—.
Förf. har tagit sig före den oerhört svåra uppgiften att giva en populär handledning i
sociologiens allmänna grunder, närmast avsedd för arbetarnas studierörelse. Den forskare, han
främst och oftast stöder sig på, är Gumplowitz, men hans skrift vittnar om ett flitigt studium
av även andra författare på sociologiens skilda områden och en ärlig strävan att opartiskt
referera olika åskådningar och meningsriktningar. J—i.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
