Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - H. Skönlitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sätt kan anses utgöra en samhällskritik av större mått. Det är något torrt intellektuellt och
om man så vill hjärtlöst i förfrs sätt att se på sina människor, som f. ö. endast framföras som
ganska lätt skisserade typer och knappast avvinna oss något förstahandsintresse. Ett par
enklare roman-tricks falla störande mycket utanför ramen. — Mera till sin fördel är förf. i ett
mindre arb., Farliga åldrar (Sk. 1925, 4: 75). Det är fyra generationer av samma familjs
kvinnor, som här framföras som typer för de olika åldersstadiernas särskilda problem och
stötestenar. Bra har förf. lyckats med skildringen av den 60-åriga kvinnan som, överflödig för sina
barn och utan några som helst andra intressen, förlorat varje hållhake i livet och blir ett lätt
byte för psykoanalytiska charlataner. En god studie är också hennes 40-åriga dotter, som känner
sig varnad av moderns exempel och försöker återuppta sina medicinska studier, när barnen vuxit
upp, men endast för att finna, att hennes bästa kraft är gången. G—a L.
Mackenzie, Compton. Kvinnans sju åldrar. Övs. fr. eng. av Karin Jensen,
f. Lidforss. Lb. 1924. 311 s. Hcee. 5:50.
En synnerligen ojämn och föga underhållande förströelsebok med motiv från Frankrike
och England. H. K.
Menandros. Komedier. Övs. [fr. grek.] av Alarik Hallström. Gle. 1924.
63 s. Hceoa. 1:75.
Av forntidens mest frejdade lustspelsförfattare, Menander, voro endast fragment och latinska
bearbetningar bekanta, tills för helt kort tid sedan papyrusfynd i Egypten återskänkte oss större
och mindre rester av flera lustspel, som äro så betydande, att man får en verklig föreställning
om Menanders konst. Lektor H. framlägger en översättning av de två stycken, av vilka de
största partierna äro bevarade, »Skiljedomen» och »Svartsjukans offer». Luckorna äro ifyllda
med en redogörelse för handlingens gång och en kort, upplysande historisk inledning är
bifogad. M. P. N.
Mille, Pierre. Monarken. Övs. fr. fra. av Runar Schildt. Nst. 1924.
144 s. Hceja. 3:50.
En älskvärd historia om en ättling till den odödlige Tartarin, liksom denne en storskrävlare
full av stolthet, livsglädje och kärlek till druvans safter. En bagatell, men väl berättad. H. K.
Mitt liv. En rysk bondkvinnas berättelse återgiven av T. A. Kusminskaja,
genomsedd av Leo Tolstoj. Noter och inledn. av Charles Salomon. Övs. fr. fra.
av Lotti Jeanneret. Nst. 1925. 197 s. Hcema. 4:—.
Denna gripande berättelse är av allt att döma autentisk; den har dikterats av en rysk
bondkvinna för en syster till Leo Tolstoj. Anissia berättar om hur hon blev gift mot sin
vilja med en annan än den hon ville ha, men lär sig att älska sin man, sedan hennes första
barn blivit fött. Hennes och mannens liv är djuriskt slit och släp, till slut går allt över styr.
Mannen fängslas och blir förd till Sibirien, dit familjen följer honom. Men så duka både
han och ett av barnen under för de övermänskliga umbärandena och fasorna, och för Anissia
återstår ingenting annat än att återvända den ändlösa vägen hem till sin fäderneby, där hon
slutligen gifter om sig för att bli försörjd. Det är kanske ett alldagligt ryskt öde, som
förtäljes, fastän man helst inte vill tro det. Man får samma kväljande känsla som av att se
stumma värnlösa djur pinas. Och man känner sig västerländskt rebellisk inför det slaviska
lynnets egendomliga mjukhet, som låter allt gå över sig utan klagan. Men till slut är det som
om man vaggades till ro av denna fatalistiska syn på livet; begreppen lycka och olycka suddas
ut och kvar står endast den självklara plikten att utan knot bära livets börda. G—a L.
Mordaunt, Elenor. Glädjens blomster. Övs. fr. eng. av Ragnhild Haglund.
W. & W. 1925. 228 s. Hcee. 6:—.
En i brevform, mer stämningsfullt — för att ej säga sentimentalt — än hortikulturellt given
värdesättning av en engelsk trädgårds blomsterfägring och möjligheter, som här och var
uppfriskas av en del hortikulturella inslag, litterära citat och praktiska råd. Översättningen är
gjord med förstående omsorg och känsla, förf:s citat ofta intressanta, t. ex. Shaksperecitaten,
och utstyrseln ovanligt förstklassig, varför »Glädjens blomster» nog kan göra sig i en samling
trädgårdsböcker. E. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
