Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - H. Skönlitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
H. SKÖNLITTERATUR.
återverkningar, som franska revolutionen åstadkommer i den tyska småstatsidyllen. Hornborg
har på sitt oefterhärmliga, lätt raljerande sätt träffat det slutande 1700-talets stämning, men hans
gestalter leva samtidigt sitt eget liv, framför allt den unge prins Bernhard, vars äventyr, skildrade
av honom själv, bilda stommen i boken. S. R—n.
Häller, Signhild. Ungdom. V. Sv. 1936. 308 s. 5: —.
Nog fordras det ungdom för att ge ut denna roman från en målarskola berättad i en anda
som starkt erinrar om Runa. M. L.
Jonsson, Gabriel. Mina skepp. Dikter. A. B. 1936. 118 s. 4: 50.
Gabriel Jönssons diktsamlingar komma med långa mellanrum men höra likafullt intimt
samman. Även om han tidigare åstadkommit både populärare och subtilare ting, kan om den nu
föreliggande tredje volymen sägas att den såväl till omfång som register är den rikaste. Skaldens
landskapslyrik är lika konkret, färsk och fyndig som förut, kärlekslyriken lika graciös. Dessutom
rymmer boken tids- och tillfällighetsdikt av resning och karaktär. Ställvis är diktionen kanske
lösare och pratigare än förr, men i stort sett har Gabriel Jönsson inte bara hävdat utan också
vidgat sin position som en av våra vederhäftigaste och ordsällaste lyriker. E. M.
Löfgren, Sven. Resan till Pamplona. Roman. A. B. 1936. 259 s. 5: 75.
En skildring av en bilfärd till Spanien, företagen av tre svenskar, en präst, en målare och en
historiker, alla hemmahörande i en liten norrländsk småstad någonstädes upp emot polcirkeln.
Författarens syfte har varit att visa hur kontakten med ett främmande land och ett folk, så djupt
väsensskilt från vårt eget, framkallar starkt varierande reaktioner hos de tre olika inställda
iakttagarna. Visserligen når han knappast särdeles djupt, men han berättar med gott lynne, och hans
iakttagelser verka ibland både kloka och träffande. I belysning av det senast förflutna årets
tilldragelser i Spanien har boken fått en på sitt sätt ökad aktualitet. O. W—n.
Malm, Gun Maj. Strands. En stockholmsroman. Å. & S. 1936. 300 s. 5: —.
Idén med den fattiga trevliga familjen som tar en utländsk inackordering, vilken till sist
vinner sin flicka, ärver en förmögenhet och visar sig vara en tvättäkta lörd, är minst av allt originell
men nog kunde den dugt till en roman i klass med många översättningar, om bara förf. hade haft
en lätt och ledig penna. Nu är boken trög och tungläst — trots all slang och alla sekelgamla
anekdoter. M. L.
Nilson, Theodor. Den mystiska makten. Dikter. Litteraturförl. 1933.
125 s. 3:_.
Karakteristiken av förf:s föregående diktsamling, Etidorpha, att förf. har alltför lätt att svänga
ihop vers, gäller även denna. Han gör här ett slags moderniserade sonetter om snart sagt vad som
helst. Innehållet i diktsamlingen lämnar också läsaren anmärkningsvärt oberörd med dess
allmängiltigt formulerade reflexioner. M. F.
Reuter, Hugo. Den radikale prästen. Berättelse. Fri. i distr. 1935. 158 s.
3.’—.
Resonemangen, som röra sig om varjehanda, ha mer värde än romanen. Väsentligast gäller
diskussionen fri teologisk forskning och förkunnelsens förhållande till den individuelle prästens
åskådning. Sm.
Ståhl, Henric. En natt på Hårsnäs. Meden 1936. 228 s. (36409) 5:50.
En flyglöjtnant, luftledes på väg från Ljungbyhed till Malmslätt, nödlandar på ett grevligt
gods i Småland och ramlar därmed oförvarandes in i en ganska svårartad romanvärld. Den
presenteras fullständigt schablonmässigt men i alla fall rätt roande. Förf. har emellertid varit
alltför frikostig med makabra poänger och de avslutande kapitlen i boken, som skola beskriva och
motivera en intim episod mellan luftlöjtnanten och husets unga dotter, äro enbart ledsamma. Förf.
är förvisso inte någon Maupassant. Men han kan kanske bli bra på sitt sätt. N. G.
Sörman, Py. Vi människor. Noveller. A. B. 1936. 237 s. (36378) 4:50.
Välskrivna små noveller om vardagsöden, många behandlande dödens problem och de flesta
med en bitter underton. För större bibliotek. M. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
