- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 1. Banditen /
268

(1889-1892) [MARC] Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Så hjelp till då!» uppmanade Stark och sjöng, biträdd
af den skrålande kören:

»Ack, hör ett roligt giftermål.
Tänk, Venus ska’ stå brud
Med Bacchus, som hon gerna tål
I våra gästabud.
Bacchus brudgum :,:
Står i sin skrud.
Vi ä’ bjudna allihop.
Vi ä’ bjudna allihop. :,:»


Under sången smög sig gevaldigern fram till traktören
och hviskade några ord i dennes öra, hvarefter denne vinkade
till sig en af kyparne, hvilken, sedan gevaldigern jemväl
hviskat något till honom, genast skyndade ut ur salen.

Den ena omgången glas påfyldes och tömdes efter den
andra, hvarvid samma vers flerfaldiga gånger upprepades.

Det är ett eget och ofta anmärkt förhållande, med
afseende å Bellmans sånger, att hur kända dessa än anses
vara i Sverige, likväl ganska få känna till mer än första
versen af dem, och då måste dessutom denna, första vers
tillhöra någon af de sånger, som hafva de utmärktaste
melodierna.

Som sagdt är, den citerade versen upprepades
oupphörligen till gästernas synnerliga fröjd och gamman. Desse
blefvo allt mer upprymde, och den outtröttligt frikostige
wohlthätern hissades slutligen under skrålande hurrarop.
Den som bjuder har alltid många vänner och beundrare,
åtminstone för tillfället.

Från sin upphöjda plats på dryckesbrödernas armar
kastade zigenaren en forskande blick öfver till gevaldigern,
som i andra sidan af salen hemligt talade med den andre
polisbetjenten, hvilken hitintills utfört en stum roll, men, i
olikhet med sin förman, icke försummat att begagna sig af
zigenarens gästfrihet.

Oaktadt sin höga och smickrande ställning, kände sig
Bruno ingenting mindre än lugn och lycklig. Han skulle
gerna ha försakat denna ära för den anspråkslösaste plats
ute på den mörka gatan. Han bad derför sina jublande
vänner att få slippa ned, hvilket slutligen efter många
svårigheter medgafs honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:27:40 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/banditen/0268.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free