Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men denna dag varseblef han en qvinna, som smög sig
åt skogen, och det var henne han nu hade för ögonen.
Hon var klädd i svart bombasinsklädning, nedsölad af regn
och våt mull, och hennes ansigte var rysligt att skåda.
Det becksvarta håret var kortklippt som på en karl, och
ansigtet blänkte vaxgult med röda fläckar på kindknotorna
och gröna ringar kring ögonen.
I högra handen bar hon en stor kula af, såsom det
syntes, uppblåst tryckpapper.
När hon slutat sin sång, yttrade hon entonigt
följande ord:
»Inte kommer han upp, och inte kommer han ned,
utan der skall han ligga och våndas till jorden försvinner,
men jorden skall aldrig försvinna!»
Derefter började hon sjunga samma sång, under det
hon fortsatte sin kringvandring.
»Hvem är det som för ett så oroligt lif?» frågade den
»treflige gamle», närmande sig mullhögen med sitt vanliga
lugn.
»Kom inte hit! Kom inte hit!» skrek qvinnan; »du
sjunker ned i hafvet kring grafven! ... Har du sett så vilda
vågor förut? ... Det är för deras skull, som han dernere
aldrig får någon ro ... inte kommer han upp, och inte
kommer han ned, utan der skall han ligga och våndas tills
jorden försvinner, men jorden skall aldrig försvinna!»
»Det var underliga vågor det,» anmärkte den »treflige
gamle».
»Underliga ... ja! ... Ser du, hvarje våg är ett
modersbröst med orm uti ... mitt eget bröst har jag tagit upp,
och det är just detsamma jag nu håller i handen.»
»Skulle vara roligt att få se på det der fyndet något
närmare,» utlät sig den »treflige gamle», utsträckande handen
efter papperskulan.
»Ja, se, se! ... Men akta, att inte ormen kryper bort ...
nej, nej, inte farligt! ... Jag har dragit trollring omkring
honom.»
Den »treflige gamle» mottog och öppnade papperkulan,
som befanns vara ingenting annat än ett tidningsblad för
nästförflutna dagen.
»Ja, jag visste väl, att han skulle stanna qvar,» sade
qvinnan, stirrande än på papperet och än på marken vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>