Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Armand Cambon, som ditintills trott sig gästa hos
damen i Jardin des Plantes, men nu fann sig vara hos ett
fullkomligt obekant fruntimmer, hvars brinnande blickar,
skjutande fram ur de begge hålorna på den svarta masken,
som till mer än hälften betäckte hennes ansigte, gåfvo åt
hela hennes gestalt ett demoniskt uttryck, Armand Cambon,
säga vi, kunde nu icke lösgöra sig från den tanken att han
befann sig i närheten af ett ondt väsende, hvars farliga
välde måste bekämpas med helt andra vapen än dolken och
terzerolen. Med ett ord, sonen af norden blef spökrädd
för första gången i sitt lif.
»Tyst tilldess jag slutat!» befalde damen med Junos
stränghet på Venus’ mun; »ni rycker undan er hand och
ni flyr mig! ... Ni är mindre än ett barn, ty ni är en
dåre... ni är mindre än en dåre. ty ni är en man
utan mod.»
Hade hon då läst i hans tankar?
Armand sökte samla sin kraft till en trotsigt utmanande
blick. Men han misslyckades. Han stod ännu under
inflytande af demonen. Ännu tillhörde han mer södern än
norden.
»Jag såg er,» återtog sirenen efter en stunds tystnad,
»jag tyckte om er manliga, kraftfulla hållning, ert ädla,
själfulla ansigte ... Er drägt röjde en arbetare, men det sätt
hvarpå ni bar den var ej en mans ur hopen . . . Jag ansåg
er förtjena ett bättre öde, och jag ville öfverhopa er med
hvad jag, med hvad alla andra mena med lycka, ty jag var
mätt på alla dessa betitlade och dekorerade afgudadyrkare,
hvilkas hela företräde ofta endast är ett verk af skräddarens
eller perukmakarens konst. . . Med ett ord, jag ville ha en
man efter mitt sinne, en man, oförderfvad till själ och kropp,
en man som, i utbyte mot den lycka jag bjudit honom,
skänkte mig sin tacksamhet, sin hela tillgifvenhet. . . Men
innan jag handlade, ville jag pröfva, ty jag borde icke göra
mig skyldig till ett misstag, som skulle visa mig löjlig i
verldens ögon; jag ville icke, i händelse af någon skrytsam
fåfänga å er sida, blottställa mig för ert och era kamraters
grin . . . Deraf, min herre, dessa försigtighetsmått, deraf
denna svarta mask, som ni ej kan tåla, emedan den lemnar
er utan vapen emot mig!»
Under detta tal hade den vredgade Juno rest sig från
sin guldbroderade char och kastat öfver sina snöhvita skuldror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>