Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Paul Claudel: Vers i landsflykt. I svensk tolkning av Ivar Harrie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PAUL CLAUDEL
Gå, frukta ej! Håll hjärtat stramt och anletsdragen!
Ej inför människor och icke inför Dig
slår jag mitt öga ned, o Gud! Här har Du mig.
Jag måste segra eller dö på prövningsdagen.
En obönhörlig Kärlek släpar mig åstad.
Ja, jag är Din. Låt mig Ditt anlete få skåda!
Du band mig. Vart jag går, kan blott Din vilja råda.
O Du som kallat mig, vad är Din vilja, vad?
Allting blir öken, när Ditt ljushav spränger dammen.
På pannan tar jag mot Din skrift i purpurrött
lik den som stående har solens blickar mött:
den rodnad Kärleken betecknas av och Skammen.
VII.
Ja, Du har segrat, Älskade! Du, Fienden,
har tagit från mig, ett i sänder, mina vapen.
Jag är försvarslös nu emot livegenskapen
och jag har blivit naken inför Dig, min Vän!
Den unga Åtrån, Vettets konst att fint bedraga,
min Önskedröm, som skyggat lik en bländad häst,
allt svek vad jag har litat på som allra bäst —
mitt hjärtas feghet har ej skyddat mot Din aga!
Jag flydde fåfängt. Vart jag flydde, fanns Din Lag.
Sträck vapen, lydde den. Gör dina portar vida
för gästen! Hjärta, lär att skälvande förbida
Någon inom mig, som är mer jag själv än jag!
Hav miskund! Vad vet jag om himmelrikets länder?
I förväg blev jag stämd till Domen på Ditt bud.
Domare, Evige, Helig Allsmäktig Gud,
jag ger mig, levande, i Dina stränga händer!
782
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
