Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Walter Ljungquist: Lucia. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LUCIA
inte rätta sättet att nå till de hemlighetsfulla
ting, som han nu ville gripa, siffror gav för
all del en viss känsla av trygghet, men kanske
den bara var skenbar, och ledde de en inte
egentligen bort från det man ville veta, var
det inte ett sätt att försöka undkomma
någonting, som inte går att mäta? Det var inte
numret på fugan han skulle ta reda på, det
var någonting annat, som låg i den, som
uppenbarade sig i den! Det var någonting om
nyfallen snö, någonting om att han hade sovit
och vaknat upp i en annan värld, att han nu
hörde och såg, men inte på samma sätt som
förut, att det var en helt annan närhet över
tingen, att det hade kommit något nytt i dem,
ett på en gång sällsamt välbekant och
främmande djup, en ny dimension, en ny
hemlighetsfull substans, som omslöt honom. Det var
någonting heligt, dyrbart, omistligt, som måste
behandlas varsamt, emedan livet det förutan
skulle bli mörkt och tomt igen. Det var en
rad tindrande ljus någonstans, som till varje
pris inte fick slockna. Och nu när han stod
här vid sitt skrivbord inne i sitt mörka
arbetsrum och såg ut genom fönstret ner på gatans
vita, snöiga stillhet och hörde den där fugan
av Bach, vars nummer gjorde alldeles
detsamma, då stod det med ens klart för honom,
att det var en oerhört stor och svår konst att
förlåta sig själv och att förlåta andra det onda
man gjort dem. Han vände sig inåt rummet
och såg att lyktskenet från gatan kastade
skuggan av fönsterlisternas kors som en ram
kring hans hustrus porträtt på den gråvita
tapeten, och nu susade den där fugan av Bach
ined överväldigande styrka och klarhet genom
honom, och sedan hörde han också den
triumferande kvinnostämman som sjöng någonting
om advent och jul och ett heligt, ofattbart
under.
Varför värdesätter man en människa först
i belysningen av hennes sista stunder? Varför
är de sista ögonblicken vi är tillsammans så
betydelsefulla? Varför vägs inte varje
ögonblick? Är det säkert att vi ger det bästa av
oss själva strax innan vi dör? Finns det
inte stunder av smärtsammaste ensamhet och
stunder av stum vädjan efter sympati och
förståelse hos oss ångestfullt levande, som går
obeaktade förbi? Det hade inte fallit honom
in att hans hustru var en gåtfull och sällsynt
fint kännande varelse förrän hon var död.
Varför föll det honom inte in? I dödens
närhet blev allt i ett människoliv hemlighetsfullt
och mättat av öde. Ja, men döden var ju alltid
nära? Varför skulle vi då tänka på de döda,
som vi inte kunde hjälpa, så att vi glömde de
levande? Och måste då en människa dö för
att vi ska upptäcka henne?
När de satt sig till bords såg notarien att
det låg en bländvit duk på bordet och att
någon ställt fram två ljusstakar med ljus i, och
nu tände Ulla ljusen. Fru Fahlstedt satt och
såg orolig ut och var färdig att säga: förlåt
mig, notarien, men det är inte jag som ställt
fram ljusen.
— Ljus? sa notarien. I dag?
— Titta i almanackan, pappa! Det är Lucia
i dag. Och eftersom jag inte kom in till dig
i morse med kaffe på en bricka och ljus kring
hjässan, som förr i världen, så tänkte jag
att vi åtminstone skulle ha ljus på bordet,
när vi åt.
Han såg på henne och log och nickade.
Hennes ögon glänste. Han såg på hennes ögon
och på ljusen och tänkte på något som tafatt
rörde sig kring december, årets mörkaste tid,
då man firar ljuset. Han ville säga något.
Vad? Det var så mycket han ville säga, men
en egendomlig känsla av blyghet grep honom,
så till sist stack han fram sitt långa, smala
pekfinger mot ett av ljusen och förde det ett par
gånger av och an genom den tindrande
ljuslågan och log tankfullt:
— Tänk, det bränns inte! sa han.
793
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
