Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Gunnar Brandell: Surrealistiska intryck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUNNAR BRANDELL
som i något tänkbart kommande. Det har
i själva verket också kommit till häftiga
sammanstötningar mellan det surrealistiska cenaklet
och dess politiska meningsfränder; bland annat
har man blivit osams med II ja Ehrenburg och
Aragon.
*
Detta var slutligen min tredje surrealistiska
etapp.
Det var på hemvägen från utställningen. Jag
mötte Den Surrealistiska Bussen. Den stod vid
trottoarkanten på Place du Théåtre-Frangais
med fyra passagerare, men utan förare och
konduktör. Den var oförklarlig och dåraktig.
Den steg ut ur vimlet med knivskarpa
konturer, blev ett föremål i kursiv inom
menings
löshetens citationstecken ... Det surrealistiska
grinet lurade i rännstenen. Då märkte jag, att
surrealismen är inte bara kuriös och löjlig
utan också farlig, emedan den inbjuder till
ett dött och tygellöst stämningsliv.
Ögonblicket efter stod pendeln i
jämviktsläge igen: ”Föraren och konduktören ha ännu
inte rökt slut sina cigarretter eller inte pratat
färdigt med kollegerna. Om en minut startar
bussen, till Gare Saint-Lazare kanske med folk
som skall resa vidare på tåg, eller till
Vin-cennes med folk som skall promenera i
skogen ...” Det fanns en mening alltså, om inte
i det stora så i det lilla, om inte i det hela
så i delen.
Bussen går, vi få nöja oss med det, om den
också inte går ända fram till Det Absoluta.
René Magritte: Den röda modellen. 1935.
380
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Sep 19 13:46:32 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1938-5/0054.html
