Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Mascoll Silfverstolpe: För boksamlaren - Anmälda böcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖR ROKSAMLAREN
en engelsk koffert. Jag närsluter ett prov på
vad vår bokbindarkonst kan bjuda på i den
vägen; det gröna tycker jag rätt bra om. Om
man nu på bandet trycker en smal guldlinje
som en ram och så författarens namn mellan
två fina streck upptill och mittpå bokens titel,
till exempel i rundskrift — allt i guld men inte
tjockt, och så slutligen det gyldendalska märket
i guld bakpå (en bok skall vara lika snygg på
baksidan som på framsidan) så har ni en bok
efter mitt sinne, en bok som kan vara
stånds-mässig i en komfortabel salong, som man kan
ta med sig på gatan eller på en resa, i stället
för dessa bj ärta, skrikande ting, som inte passa
någonstans och som en välklädd gentleman
håller sig för god för att bära med sig på
gatan.” Kielland fick som han ville och rätt
distingerad verkar ju hans bandtyp i en
ensemble som bjuder på så mycken
extravagans.
Om förlagsbandets utveckling på senaste
tid i Norge har Nygård-Nilssen mycket att
berätta i sin verkligt givande uppsats.
Partibandet har synbarligen större marknad i vårt
västra grannland än hos oss. I en intervju med
H. M. Refsum, som för några år sedan
publicerades i en liten vacker publikation
(.”Forlags- eller haandverksmæssig bundne böker”
av Arthur Ratche), konstaterar denne att de
ädla privatbanden inte äro mycket uppskattade
i Norge — man får resignera och koncentrera
sig på partiband, men då skola de vara
hantverksmässigt och inte rent maskinmässigt
utförda. De prov på moderna norska förlagsband
som Nygård-Nilssen presenterar i bild visa en
rikedom på typer och dekorativa uppslag
i många riktningar, och det kan nog sägas att
uppfinningen är rörligare på den sidan om
Kölen; den tekniska soliditeten tycks däremot
vara mindre. Även hos oss komponeras ju
numera förträffliga partiband — man kan
urskilja två riktningar: den ena håller sig till
privatbandets gestaltning och den företrädes
först och främst av P. A. Norstedt & Söner,
den andra anknyter till
adertonhundratalstradi-tionen genom att förläna förlagsbandet en
särskild karaktär och här är det Albert Bonnier
som har ledningen. Båda typerna äro bra, men
vad som absolut är av ondo är då man på
förlagsband använder tunnspallat fårskinn i avsikt
att förläna boken en air, som är klart
missvisande beträffande den tekniska kvaliteten. Det
rätta materialet för billiga massband är klot
eller lärft. Anders Billow har hos oss flerfaldiga
gånger hävdat denna synpunkt, Nygård-Nilssen
gör det nu från norsk sida. I demokratiens
tidsålder kommer behovet av gedigna partiband
att bli allt större, och det vore glädjande om
våra förläggare vid tillgodoseendet av dessa
behov ville ta lärdom av den goda, beprövade
engelska standarden beträffande materialet.
Gunnar Mascoll Silfverstolpe
384
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
