Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Anmälda böcker
- Strindberg, Axel, Bondenöd och stormaktsdröm, anmäld av Per Nyström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
De ta från mig maten och öka min skatt,
det mest de förmå.
De tala om Görtz och grev von der Natt,.
de djävlarna två.
De stoppa upp pungen och ljuga för kungen
och ge honom skuld,
att honom det gagnar. Han får bara agnar,
men de stjäla guld.
Från 1680 installerade sig sålunda de
grupper, vars tyranni ohämmat kunde framträda
under frihetstidens politiska system. Mycket
tyder på att under denna tid lika mycket
arbetskraft utsögs ur bönderna som under
jordadelns epok: men de feodala metoderna
var nu delvis ersatta med de kapitalistiska. Nu
tvangs hustrurna och barnen ute på gårdarna
att spinna dagen i ända åt köpmännen för att
man skulle kunna betala skatt åt dessas
”svärsöner” ämbetsmännen, ett tvångsarbete så gott
som något; om detta har amanuensen
Sand-klef genom en ypperlig undersökning
underrättat oss. Och ute på landsbygden hade nu
överheten ställt sina tre stora busar: Fogden,
Prästen och Länsman, som med byråkratiska
paragrafer röjde ut de sista resterna av
bonde-menigheternas politiska och judiciella
självverksamhet. Det var nu bönderna började söka
tröst i flaskan liksom de gjorde i Ryssland.
Med en sentida Mössas ensidighet och ideologi
har Strindbergs lärare Fredrik Lagerroth på
stormaktstidens bekostnad rosat frihetstiden
som ett folkhem, och Strindberg måste nog
beskyllas för att delvis ha fallit offer för denna
djupt ohistoriska propaganda.
*
Strindbergs undersökning går ut på att visa,
vilken funktion litteraturen fyllde i
sextonhundratalets sociala kraftfält. Aldrig har förr
i svensk historieskrivning seklets yviga
litterära flora givits så levande som det skett
i denne unge litteraturhistorikers verk. I de
konventionella framställningarna ligger
diktverken och vanligen även deras författare
systematiskt och välordnat uppklistrade i
herbarium, spridande en möjligen för kännaren
behaglig hödoft. Här har de inplanterats i sitt
växtsamhälle, ett nytt sätt att forska och
skriva, som redan brutit igenom inom
biologien och arkeologien; längst har växtpressen
bibehållits inom litteraturforskningen.
Den uttömmande och detaljrika analysen
av den götiska historieskrivningen och
dikt
ningen, som tog upp och i barockens pompa
sirade myten om goternas utvandring från
Skandinavien, ”folkens vagina”, visar
oveder-läggbart, att denna var ett litterärt uttryck för
jordaristokratiens sociala och politiska
expan-sionsattityd. Strindberg kallar med förkärlek
denna föreställningsvärld för en
kompensa-tionsideologi, som skulle skyla över
bristfälligheterna och döva en inre ångest, vilken närdes
av medvetandet om fattigdomen och nöden
hos underklassen. Men är inte detta försök
till psykologisk kategorisering en smula
ansträngt? Är inte göticismen blott ett uttryck
för ett naivt behov att smycka sig, naturligt
för en levnadsglad och köttig klass, som på
några decennier höjt sig upp till europeisk
mäktighet och berömdhet? I sin avhandling
om Sparfvenfeldt har Jacobowski tryckt av
instruktionen för dennes ”götiska resa”, då
han i hela Europa skulle uppspåra och
insamla minnen från den gotiska expansionen
under folkvandringstiden. Den börjar: ”Såsom
Kongl. Maj t. igenom Egne bedrifter uti varande
tij der illustrerar dhen Svenska och Giötiska
Nationen––––-—.” Är det inte ett rörande
naivt uttryck för en nyinstallerad överklass’
förtjusning över sina verk och dagar?
Men det är naturligtvis avgjort fel att låta
enbart denna fantastiska föreställningsvärld
representera aristokratiens tankeliv. Frodigast
växte den i de parentationer och
hyllnings-kväden, med vilka fattiga poeter och lärde
gjorde sig behagliga för tidens mäktige. Hos
Rudbeck komponerades den in i ett system,
som hade alla vetenskapens yttre
kännemärken. Men för de praktiskt handlande
statsmännen och generalerna tillhörde den naturligtvis
endast festtalens rekvisita. Deras kunskaper
om den var förmodligen lika vaga som en
nutida affärsmans om Cassels teoretiska
socialekonomi, detta lysande konstruktiva verk som,
om inte alla tecken slår fel, framtiden kommer
att se på som vi nu ser på ”Atlantican”. Man
kan inte undgå att beskylla Strindberg för att
i sin iver inte ha gjort full rättvisa åt dessa
dugande politiker, av vilka dock många kunde
sin Grotius och orienterade sig i det
västeuropeiska, induktiva tänkandet ungefär samtidigt
som i det nattliga Tyskland ännu Wallenstein
deducerade människoödena ur stjärnornas
konstellationer.
Och när författaren menar, att den götiska
404
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Sep 19 13:46:32 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1938-5/0078.html
