Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Georg Svensson: Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
”till sist gav sitt liv till insats”. Hennes geni
och hennes sanningslidelse skänkte henne ett
liv som väl ibland föreföll henne bra onödigt
törnestrött, men som hon oftare njöt av i
extatisk lycka. Vad som svårast, understundom,
förmörkade hennes ensliga stig var psykiska
arvsanlag från mödernet. Och det tyngsta, det
mest oväntade: vad som föranledde hennes så
förtidiga och så hastiga slocknande var
fruktansvärda fysiska arvsanlag från samma håll.
Det psykiska lidandesarvet bidrog säkert till
intensiteten i hennes liv och hennes dikt. Men
kanske medverkade i alla fall också därtill en
nog helt, vad henne själv beträffade,
omedveten känsla av det fysiska arvets förödande
fatalitet. Den ohyggliga släktsjukdomens
förbannelse drabbade henne plötsligt som en sten
kastad av en hämndgirig fiende och
synbarligen utan att ge de många ständigt rådfrågade
läkarna tillfälle att i tid ens ana vad det rörde
sig om. Måhända var det en hemlig, aldrig
förrådd aning om ett oundvikligt öde som
gjorde att hon så gripande, både i Fröknarna
von Pahlen och i Fattigadel, förmådde skildra
denna släktsjukdoms fasor.
Om en stor avslöjare av livet skrev en
närstående: ”Allt detta ha vi först förstått sedan
han gått bort.” Det som skänker storhet åt
Agnes von Krusenstjernas verk var just det
som så många, medan hon levde, funno
”maniskt” eller åtminstone ”smaklöst” och
stötande. Att man där överallt förnimmer
medvetandet om den djupaste, den naknaste
sanningen: hur det vederstyggligas, dödens,
öde-läggelsens, upplösningens, förruttnelsens
makter evigt pålitligt, evigt outtröttligt arbeta inom
varje människoliv för att till slut fräta sönder
även det som spirar skönast och vårligast i
förgänglig ungdom och skenbar friskhet.
3 maj 1940.
David Sprengel.
Till ovanstående ber jag få foga ett
beklagande av att jag uttryckt mig så att man
möjligen kunnat få föreställningen att Agnes
von Krusenstjema bokstavligen offrade livet
för sitt författarskap. Mina ord voro avsedda
att fattas bildligt: man hade det intrycket att
Agnes von Krusenstjema när det gällde sitt
författarskap varken i fysiskt eller psykiskt
avseende skonade sig utan däri uttömde all sin
energi och lidelse. Diktare av den sorten
uppfattar man gärna som ödesmärkta på ett
särskilt sätt och deras död blir symbolen för
författarskapets offertjänst.
Fågelboet i stormen
En författare skickade mig för en tid sedan
ett romanmanuskript, som han varit sysselsatt
med ungefär sedan september i fjol. Det var
en ganska betagande och ytterst subtil historia,
där den härva av de finaste emotionella trådar
utreddes med oändligt tålamod och spänt
allvar. Han ansåg inte att han kunde skicka mig
romanen utan att ursäkta sig över att han
kunnat pyssla med sådana världsfrämmande
ting i dessa tider och göra anspråk på intresse
för resultatet. Hans ord föllo ungefär så att
han levde i sitt lilla nu som i ett vindskakat
fågelbo. Man märkte att han nästan kände
dåligt samvete över att inte kunna försörj a sig på
annat sätt just nu än genom romanförfatteri.
Ett par dagar senare kom ett korsband från
Schweiz. Det var ett tidningsurklipp med en
påskriven hälsning från författaren, som var
Hermann Hesse. Jag fick inte något besked
varför han sänt det just till mig och just nu, men
jag har låtit översätta artikeln och adresserar
den härmed till min vän romanförfattaren som
en hälsning från ett fågelbo till ett annat:
”(Ur ett brev.) Jag bifogar min nya dikt
i dess senaste version. Under dessa fjorton
dagar har jag nämligen, förutom vanliga
dagliga göromål, knappast gjort något annat än
experimenterat med denna version, som
uppstått ur åtta eller tio mellanstadier och nu skall
332
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
