Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid ytan samt äro blott fästade i ena ändan, hvaremot den
andra är fri och kan svaja med strömmen. Den del, som
håller redskapet på sin plats, kallas strängen och förankras
vid bottnen medelst en lagom stor sten. Då man sänkt
stenen, halas omkring en famn af strängen upp och en kobb,
abö-tt eller atöjakobbena, eller, om man så har, en glaskafle
fastgöres vid strängen. Åtta till tolf famnar ofvan denna
sättes den andra kobben, aofvanbökobbentt, och 4—6 fot
under denna fastgöres sjelfva linan eller refven vid “strängen*.
Refven hålles sedan flytande vid ytan genom flöten af trä
eller kork, 4 till antalet. Numera begagnas blott 3 krokar
(förr begagnades 5—6) på hvarje ref, hvars längd är 30
famnar. Krokarne, af förtennad jerntråd, äro temligen stora
(8 centimeter långa och nära 4 cent. i öppningen) och agnas
med sill, hvilken afskäres jemns efter analöppningen och
fästes vid kroken så, att dennes spets går genom ögonen
och står ut på sidan. Laxlinorna sättas efter hvarandra
med så pass stort mellanrum, att de ej kunna trassla sig i
hvarandra, då de svaja för strömmen. Den ofvan nämnda
bökobben tjenar att hålla strängen uppe i vattnet och
hindrar att denna ej af strömmen drages för mycket på sned.
Dessa redskap utsättas på ända till 20—30 famnars djup,
ju längre ut från land desto bättre. Medan vattnet ännu
är varmt på hösten måste* nytt färskt bete dagligen påsättas.
Då vattnet blifvit kallare håller sig sillen tre till fyra dagar
utan att asurna“; är ej betet fullt friskt, tager laxen ej på
detsamma. Vid laxfisket på hösten äro de 4 man med 40—
60 laxlinor på båten.a
Förekomsten af ovanliga krokar uti laxar, som fångas
i de från Sverige och Finland uti Bottniska viken utfallande
elfvar, var redan för ett och ett halft århundrade sedan
bekant. Sålunda skrifver Nils Gisler i Kongl. Svenska Vet.
Akad. Handl. 1752, p. 99, härom följande: ttI Ångerman-
älfven fångas årligen många laxar, som hafva stora krokar
uti sig, en del af stål, en annan af messing. Med somliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
