Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berättelse öfver Orosts och Tjöms Fiskeriförenings verksamhet under åren 1894 och 1895
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tigade invändningar med på ovederläggliga grunder fotade
bestridanden från länet själft, utan tvärtom motarbetas.
För att erhålla den oumbärliga medverkan fordras nemligen
att man visar sig stå på 7’ättoisans ståndpunkt och ej
genom godtyckligt undertryckande af berättigade och förut
erkända anspråk samt svikande af gifna löften framtvingar
rättänkande personers motstånd till skyddande af de
förnärmades rätt. Det är för öfrigt en hederssak för
landstinget att ärligt och utan allt svek infria sina år 1885
gifna löften.
Slutligen utgör vidhållandet af merabemälda
»endräkts-beslut» en förutsättning för att icke enligt
landstingsför-ordningens 47 § framtvingas en uttaxering för afgifter till
järnvägsföretag enligt särskild, efter företagets
»beskaffenhet» att i högre eller lägre grad gagna de skilda
kommunerna faststäld »grund», hvarigenom bördan
rättvis-ligen till största delen förlägges å dem, som af företaget
hafva gagn.
Att genomförandet af landstingets järnvägsönskningar
vidare kräfver begränsning af dessa till det genom
besluten af 1885, 1886 och 1892 närmare angifna samt af en
koncentration å de i dessa beslut nämnda linierna, är
klart redan af dessa liniers sammanlagda stora längd och
anläggningskostnad i förhållande till landstingets och
Bohusläns ekonomiska förmåga, hvarförutom ett öfverskridande
af det i nämnda beslut angifna minimum icke allenast
skulle vålla splittring och oenighet samt ökad svaghet i
förmågan att genomföra besluten, utan äfven framkalla
berättigade anspråk på en uttaxering af landstingets bidrag
efter, i förhållande till det olika gagnet för de skilda
kommunerne, enligt landstingsförordningens 47 § särskildt
faststäld »grund». Landstingets järnvägsbidrag böra
fördenskull begränsas till blott och bart de linier, hvilka
uttryckligen finnas angifna såsom föremål för landstingets
önskningar och »finansiella understöd» i landstingets
skrif-velser till Konungen åren 1886 och 1892 samt linien
Strömstad—-Mon med det belopp, som år 1892 för denna
linie fastställdes, och endast >i händelse» af bifall till
nämnda skrifvelsers begäran om statsbanor utsträckas
äfven till andra linier. Endast genom en sådan
begränsning kan man undgå att förfela målet och detta verkligen
nås inom den närmare framtiden. Afvisandet af nya an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
