Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schematisk öfversigt öfver fiskeripolitikens hufvudsakligaste innehåll - II. Fiskeriförvaltningspolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Viktigast af allt vid sträfvandena för fiskfångstens
utveckling är att taga noga hänsyn till icke blott de å
platsen, der och hvarifrån fisket skall utöfvas, rådande fysiska
och ekonomiska förhållandena, utan äfven och framför
det öfriga de ekonomiska förutsättningarna för de
ifrågasatta fångstsättens användning med önskad framgång.
Förbiseendet häraf utgör den vanligaste orsaken till
fiskeföretags och fiskeförsöks misslyckande samt har särskildt vållat
att de med ofta rent af kolossala uppoffringar gjorda
försöken att uppamma ett storsjöfiske efter sill, liknande det
holländska s. k. »stora» sillfisket, i regeln medfört så
af-skräckande resultat. Man fortsatte nemligen knappast
längre med fisket, än detsamma lönade sig blott på grund
af statsunderstödet (premierna), och slutligen lärde man
sig å ett eller annat ställe åtminstone att inse, att det
holländska storsjöfisket efter sill var i både ekonomiskt
och socialt hänseende långt oförmonligare än andra
fiskesätt, som lämpade sig bättre efter ortens i fråga
förhållanden.
Vid jämförelse mellan storsjöfisket och kustfisket efter
sill med drifgarn finner man, att med det senare är
förenad den förmonen, att man för detsamma behöfver mindre
arbetskraft ombord på fiskebåten, hvilken icke heller
behöfver vara så stor och tung eller hafva så dyrbar
utrustning som för storsjöfisket är af nöden. Man vinner
således vid kustfisket större resultat med mindre kapital.
En olägenhet för kustfisket är deremot obestridligen, att
man icke kan med detsamma följa sillen efter hennes
dref i sjön på sätt vid storsjöfisket är möjligt, men denna
olägenhet motväges i regeln mer än tillräckligt af
kustfiskets större förmonlighet i andra hänseenden (jfr nedan
under framställningen af den offentliga
fiskafsättnings-vården).
Då det är uppenbart, att vid storfisket en legd
fiske-fartygsbesättning icke har samma intresse för fiskfångstens
drift som de fångstmaterielen själfve egande fiskarena, så
har man på senare tider sökt förbättra detta förhållande
derigenom att man gifvit besättningen en viss andel i
vinsten såsom aflöning. Det är naturligt, att ett sådant
vinst-andelssystem utgör en betydande sporre å fiskarena, men
å andra sidan äro desse mer än andra arbetare benägna
för en viss själfständighet och deras arbete äfven svårare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
