Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Recensioner - Fritz Milkau: Handbuch der Bibliothekswissenschaft, Bd 2. Lpz 1933. Av Samuel E. Bring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206 RECENSIONER
lioteksyrket, som ett försök att bland utomstående värva anhängare för de
i biblioteken arbetande och som en väckande maning till vederbörande att
icke behandla biblioteken som styvbarn bland de moderna
kulturinrättningarna. Milkaus mången gång skarpt formulerade satser om vådan av
alltför knappa anslag till biblioteken, det alltid otillräckliga utrymmet för
de hastigt växande bokmassorna, den ständiga bristen på arbetskrafter,
hänsynen till gammal bibliotekstradition m. m. ha en mera allmän och
principiell räckvidd, ehuru sedda ur tysk synvinkel, och äro i mycket tillämpliga
även på förhållandena hos oss. Det skulle vara frestande att anföra några
av hans mera markanta uttalanden, men det skulle föra för långt. Ett enda
må vara nog som exempel, nämligen hans utmärkta karakteristik av en
verklig bibliotekarie. Milkau skriver härom (s. 641): »Ein rechter
Bibliothekar aber wird er nur dann sein, wenn er eins mitgebracht hat, ohne das
er besser nicht in den Tempel eingetreten wäre: das ist die Liebe zum Buch.
Nicht die Freude am schönen Druck, am kostbaren Einband, am
künstlerischen Buchschmuck — das alles sind Neigungen, die ihm wohl anstehen
werden, nicht aber da sein müssen — sondern die schlichte sozusagen
selbstverständliche Liebe zum Buch, die Liebe dessen, der es einmal tief im
Innersten gespürt hat und es nun, gleichviel ob bewusst oder unbewusst,
als dauernden Besitz mit sich trägt, welche Wunder im Buch beschlossen
sind: das unerforschliche Geheimnis der menschlichen Sprache, die
Sichtbarmachung des Wortes im Bilde, die Loslösung des Lautes und die
Weiterbildung zum Buchstaben und zur Schrift, die den Gedanken über Länder
und Meer durch die Jahrhunderte trägt. Der Bibliothekar, der solche Liebe
im Herzen trägt, der ist auch gefeit gegen die Kleinarbeit, deren es in der
Bibliothek übergenug gibt, die er aber selbst beherrschen muss und nicht
gering schätzen darf, wenn er einmal Meister werden will.» — I den senare
avdelningen av sitt bidrag redogör Milkau för de olika bestämmelser, som
från 1864 varit gällande för utbildning och antagande av tjänstemän inom
de vetenskapliga biblioteken i Tyskland och fram till inrättandet av
Bibliothekswissenschaftliches Institut i Berlin 1930, med huvudvikten lagd på de
allra senaste årens utveckling. I många av dessa bestämmelser och de
anstalter som gjorts för utbildning av tjänstemän av högre och lägre grad, är
det Milkaus idéer som realiserats och hans uppslag som burit frukt. I sista
avsnittet lämnar författaren en exposé, hur utbildningen av bibliotekarier
för de vetenskapliga biblioteken ordnats i Österrike, Italien, Frankrike,
England och Amerikas Förenta Stater, och vilka fordringar man där
uppställt för vinnande av anställning inom de vetenskapliga biblioteken. En
svensk tar med så mycket större intresse — men också ledsnad — del av
denna framställning, hur väl andra länder ordnat för sig härutinnan, som
varje spår till verklig vetenskaplig biblioteksutbildning saknas i vårt land.
Den egentliga utbildningen — förutom kännedom om de lokala
förhållandena och ett visst mått av katalogiseringsfärdighet — får den unge adepten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
