Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
RECENSIONER
den, avtryckt den fullständigt och i ett sammanhang. Meersseman har
nu gottgjort denna försummelse. På grund av avskriftens svårlästa stil
och den traderade textens mångenstädes uppenbara felaktighet har
uppgiften icke varit lätt för Meersseman, särskilt som den filologiska
utrustningen icke är hans starkaste sida.
Vid botandet av skadade ställen i texten har Meersseman icke sällan
utan vidare godtagit mindre lyckade gissningar av sina föregångare. Så
t. ex. ederar Meersseman s. 1 efter Quétif-Echard . .. praedictorum patrum
suorum . . ., quos tam ingenuos, tamquam filii ingeneres, parvipendant
imi-tari. Det omöjliga ingeneres är en gissning i st. f. handskriftens lika
omöjliga ignaves. Närmast ligger i själva verket att gissa på ignorantes, som,
skrivet med förkortningar, lätt kunnat felläsas som ignaves. Man väntar
just filii ignorantes i anslutning till uttrycket ignorantia tenebrescentes i
början av samma mening. Längst ned på samma sida ederar
Meersseman tertio de iis, in quibiis doctrinae refulsit (claritas), där det av
Quétif-Echard tillagda claritas är fullkomligt obehövligt och det grammatiska
sammanhanget enklast och bäst återställes genom att ändra doctrine till
doctrina.
Utom Laurentius Pignons här för första gången ederade texter innehåller
Meerssemans arbete bl. a. även nya editioner av Stams-katalogen och
Upp-sala-katalogen. Särskilt den senare, som först utgivits i Samlaren, Årg.
12 (1891), behövde onekligen göras lättare tillgänglig för forskningen. Jag
har efter handskriften (C 282J granskat Meerssemans edition av den efter
fyndorten s. k. Uppsala-katalogen ocli funnit ett och annat att anmärka.
Blott ett par saker vill jag emellertid här påpeka. I det stycke, som
handlar om Albertus Magnus (s. 70), har Meersseman efter item super
quat-tuor evangelistas vid utgivningen hoppat över item super Dgonisium de
diuinis nominibus. I artikeln om pseudobiskopen Bernardus av Clermont
(s. 73) ederar Meersseman bland dennes skrifter: contra Iacobum
metropo-litanum Augustinensem, ubi impugnat dicta Thomae. I handskriften står
emellertid icke metropolitanum, utan ■— helt riktigt — neopolitanum; det
är nämligen fråga om den bekante augustinermunken Jacobus
Neapo-litanus, om vilken se J. F. Ossinger, Bibliotheca Augustiniana (Ingolstadt
1776), s. 623. I båda de anförda fallen har Schucks edition det rätta.
Meerssemans arbete innehåller f. ö. som bilagor några värdefulla
utredningar om dominikanerordens historia i Frankrike i äldsta tid samt en mycket
nyttig konkordanstabell över de ställen lios Quétif-Echard och hos
Laurentius Pignon och i de tre katalogerna från Stams, Uppsala och Prag, där
de berömda dominikanerna äro behandlade. För fortsatta källkritiska
studier över de olika förteckningarnas inbördes sammanhang kommer
Meerssemans bok att bli ett oumbärligt hjälpmedel.
Axel Nelson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
