Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
241
ter. Dit överlämnades den också i riktig ordning, men i senare tid, ovisst
när, kom den på villovägar och hamnade slutligen bland lump och trasor
på ett salutorg i Köpenhamn, där den anträffades av en lärd man,
teologen och klassikern Hans Olufsen Slangerup, vilken räddade den ur dess
förnedringstillstånd och skänkte den till en av sina vänner. Efter
ytterligare ett århundrades delvis tämligen äventyrliga vandringar mellan olika
ägare kom handskriften slutligen år 1691 till rektorn i Aalborg Mogens
Vingaard, bekant för varje Holbergkännare som den tappre Jacob von
Thyboes förnämsta auktoritet i taktiska och strategiska frågor. Genom
hans försorg blev handskriften konserverad och nybunden, varefter den
av ägaren skänktes till konung Christian V, från vars samlingar den
slutligen kom till ro på Det Kongelige Biblioteks hyllor.
Med en viss spänning tar man del av Nielsens behandling av Konung
Valdemars jordabok. Hur mycket arbete och hur stort skarpsinne som än
under tidernas lopp nedlagts på att tyda dess gåtor kan man ju dock
knappast säga, att man lyckats nå någon definitiv lösning. I själva
verket ter sig frågan nästan lika dunkel i våra dagar som när handskriften
första gången blev föremål för forskningens uppmärksamhet. I
överensstämmelse med sin försiktigt kritiska hållning är Nielsen också ytterst
reserverad i sina omdömen och binder sig icke för någon bestämd teori
angående dess syftning och beskaffenhet. Att den tillkommit i Sorø
kloster och delvis nedskrivits av den som upphovsman till flera andra
handskrifter bekante munken Jens Jyde anser Nielsen bevisat, men i
övrigt stannar han tveksam inför dess problem: »Selv 0111 Jordebogens
Proveniens saaledes nu kan siges være klarlagt staaer man dog stadig i
det store og hele uforstaaende overfor den Hensigt, der har været
for-bundet med Fremstillingen af dette mærkelige Haandskrift.»
För svenska läsare fängslande är kapitlet om de danska
laghandskrifterna, särskilt av det skälet att betydande delar av det befintliga
handskriftsbeståndet finnes i svensk ägo. Påfallande är att man bland
avskri-varna av dessa handskrifter finner flera, som tydligen rent yrkesmässigt
sysslat med kopieringsarbete. En av dessa flitiga skrivare är den ovan
nämnde Jens Jyde. Andra, från något senare tid, lia signerat hela serier
av handskrifter, delvis i miniatyrformat (så skrivaren Jens Nielsen i
Horsens). Kalligrafisk skicklighet träffar man här och var, dock ej
särdeles ofta; majoriteten av de utförda handskrifterna är av relativt låg
kvalitet. Ett vackert undantag utgör den från benediktinerklostret
Skovkloster vid Næstved härstammande codex, ur vilken Nielsen s. 133
avbildar en sida. Den vackra och eleganta gotiska dekoren synes tyda på
att handskriftens upphovsman haft framför sig en förlaga, ornerad av
någon driven sydtysk eller österrikisk miniatyrist.
Skildringen av de danska medeltidshandskrifternas öden under senare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
