Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra flocken: Fink-tättingar (Conirostres)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S T EN KNÄCK AR. 87
Familjen Finklika (Fringillidae). De till denna familj hörande foglarne
hafva en näbb med trubbigare kägelform och öfverkäkspetsen något sluttande med
tydlig inskärning i sidokanterna. Vid näbbroten finnas tydliga borstfjun.
De största foglarne inom familjen tillhöra Stenknäckarnes slägte
(Coccothrau-stes), hvars ovanligt stora näbb är nästan lika hög som hufvudet. Deras kropp är
jemförelsevis klumpig med kort stjert och korta mellanfötter. Härtill kommer en
egendomlig bildning af de mellersta vingpennornas spetsar, i hvilka ytterfanet är
liksom tvärt afklippt och det inre fanet snedt urnupet. I södra hälften af vårt land
träffas, ehuru temligen sällsynt, Stenknäcken (Coccothraustes vulgaris, fig. 35, a),
som eljest är utbredd öfver de tempererade delarne af Europa och Asien samt i norra
Afrika. Han har en längd af omkring 18 cm., hvaruti stjertens längd ingår med G
cm. Rödbrunt, mörkare på rygg och skuldror med ett tvärband af askgrått öfver
halsen bakom nacken och dragande i grått på bröst och buk, är hans grundfärg,
afbruten af svart vid näbbroten och på tyglarne, hakan, vingarne och stjerten, samt
af hvitt, hvaraf en strimma omkransar hakfläcken och ett tvärband utmärker vingarnes
större täckfjädrar, liksom stjertens undra täckfjädrar och yttre hälften af
stjertpennor-nas innerfan äro hvita. När vingen öppnar sig, ser man dess fjädrars innerfan på
midten vara hvitt. - Hos oss är han sällsynt men temligen väl bekant, emedan han
på sina ströftåg visar sig litet hvarstädes och lätt faller i ögonen. Om sommaren
uppehåller han sig i backiga trakter med löfskog och höga träd, i hvilka han
tillbringar natten och uppehåller sig hela dagen, så framt han icke gör ett plundrande
infall i en närbelägen körsbärsplautering eller på angränsande fält har något att
skaffa på marken. Efter äggkläckningen ströfvar han omkring i landet med sina
ungar och kommer då in i körsbärs- och grönsaksträdgårdar. - Såsom hans
kroppsbyggnad låter förmoda, är s t eriknäcken en något klumpig och trög fogel, som länge
plägar sitta på ett och samma ställe, föga rör sig, först efter någon besinning
be-qvämar sig till flygt, endast ogerna flyger långt och med mycken envishet återvänder
till samma ställe, hvarifrån han blifvit förjagad. Bland trädens grenar rör han sig
temligen hurtigt, men på marken hindras han af sin tunga kropp och sina korta
fötter från alla skickligare rörelser. Äfven hans flygt är tung och bullrande, fordrar
oupphörliga rörelser af vingarne, beskrifver grunda båglinier och blir först, strax
innan han sätter sig, sväfvande, men är allt detta oaktadt ganska snabb. Mot
fogelns tröga och klumpiga väsen svara emellertid icke hans själsegenskaper, ty han
är en försigtig och listig varelse, som snart lär känna sin fiende och med slughet är
betänkt på sin säkerhet. I främmande land är han lika skygg som hemma och tror
spaniorer och araber lika litet som invånarne i mellersta Europa. - Helst förtär
stenknäcken åtskilliga trädslags med hårdt skal omgifna kärnor. »Körsbärskärnor»,
säger min fader, »samt hvit- och rödbokens kärnor tyckes han föredraga framfor alla
andra. Han afbiter körsbäret, befriar kärnan från köttet, som han kastar bort, och
knäcker henne, släpper det hårda skalet och uppäter den egentliga, kärnan, hvilket
allt sammans sker på en half, högst en minut och med sådan styrka, att man på
trettio stegs afstånd kan höra huru han knäcker kärnorna.» Om vintern besöker han
äfven rönnar för kärnornas skull, men dessutom förtär han trädknoppar och om
sommaren mycket ofta äfven insekter, särdeles skalbaggar och deras larver. - Allt
efter som väderleken är gynsam eller icke, häckar stenknäcken en eller två gånger
om året, i maj och i början af juli. Boet, som icke just har tjocka väggar, men
likväl är ganska väl bygdt och ansenligt bredt, hvarför det lätt igenkännes, står högt
eller lågfc, på svaga eller smala qvistar, men vanligen väl undandold!;. De 3-5 äggen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
