Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje flocken: Kråktättingar (Coliomorphæ)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146 KRÅKTÄTTINGAR.
genast, närmade sig hastigt, helsade den förmenta kamraten med kraxande ljud, men
vidrörde likväl högst försigtigt bilden, hoppade derpå till baka på sin sittstång och
smälde flera gånger med näbben, hvilket tycktes vara en helsning. Efter detta
försök höll man en spegel framför honom. Hans beteende var ungefär det samma som
i förra fallet. Han besåg med mycken uppmärksamhet sin afbild och vek icke från
platsen så länge han kunde betrakta den. Då spegeln flyttades från den öfra till
clen nedra sittståugen, följde han genast efter; deremot kunde han icke förmås att
nedstiga, då spegeln sattes på bottnen af buren. För öfrigt tycktes han betrakta sin
afbild helt vänskapligt och endast förundra sig öfver att den samma så troget härmade
alla rörelser han sjelf gjorde. Då spegeln aflägsnades, hoppade han till baka på
sitt-stången och syntes så likgiltig som om ingenting nyss förut fängslat hans
uppmärksamhet. - Hans stämma påminner visserligen om korparnes kraxande, men är mycket
mera omvexlande. I fångenskap erhåller han kokt ris jemte hårdkokta ägg och
växtämnen äfvensom lefvande gräshoppor. Döda insekter försmås. Lefvande byte af
detta slag fångar han med mycken skicklighet, lägger det på sittstången,
sönderhackar hufvudet, afbiter benen, fasthåller det med klorna och förtär det.
Till ett annat slägte (Cicinmirus) hör K ungs p ar a dis fog e In, malaj ernes
B ur an g-R aj ah, på Aruöarna kallad G o bi, (Cicinmirus regins, fig. 61, b),
betydligt mindre än föregående, 18 cm. lång, hvaraf stjerten utgör 6 cm. Han har en
fin och svag näbb och blott föga förlängda sidofjädrar samt de båda mellersta-ända
till spetsen fanlösa men här med rundade fan besatta stjärtfjädrarna skrufformigt
vridna och hopsnodda. De öfre delarne, utom en liten fyrkantig svart fläck
ofvanför Ögat, äro jemte haka och strupe praktfullt glänsande körsbärsröcla, de undre
delarne hvita, med undantag af ett öfver kräfvan löpande, upptill af en smal rostbrun
kant begränsadt djupt smaragdgrönt tvärband. De på sidorna om kräfvan
utspringande fjäderknippena äro rökbruua med de utbredda och afstympade ändarne djupt
och glänsande guldgröna, hvilken färg äfven tillkommer de båda mellersta
tråd-formiga stjertfjädrarnas skruf likt inrullade ytterfan. Vingpennorna äro kanelröda
och stjerten olivbrun. Honan är ofvan rödbrun, under rostgul, med små, smala,
bruna tvärband. - Enligt Rosenberg är kungsparadisfogeln clen mest utbredda af
familjen och finnes på hela den halfö, som bildar norra delen af Nya Guinea, men
derjemte äfven på Mysol, Salavati och Aruöarna. Man ser honom ofta nära stranden
i låga träd. Han- är mycket täck, ständigt i rörelse och liksom sina fränder mån
om att visa sin skönhet. Då han råkar i sinnesrörelse, utbreder han sin guldgröna
bröstkrage framåt som en solfjäder. Hans stämma, som ofta höres, liknar en
kattunges jamande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
