Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALLMAXNA EGENSKAPER. 193
vore väl dem förutan dessa underbara skogar mellan vändkretsarne? En trollkarls
döda trädgård, ett tystnadens och ödslighetens hemvist. De uppväcka lifvet och
hålla det vaket, de sysselsätta lika mycket öra och öga.
Utom under rufningstiden lefva de flesta papegojor i sällskap eller i ofta
ytterst talrika skaror. De utvälja någon plats "i skogen till vistelseort och
genomströfva härifrån dagligen ett vidsträckt område. De olika sällskapen hålla troget till
sammans och dela gemensamt glädje och smärta. Tidigt på morgonen lemna de sin
sofplats, öfverfalla gemensamt ett träd eller fält för att nära sig af dess frukter,
utställa vakter, hvilka skola sörja för allas säkerhet, gripa alla på en gång eller
åtminstone tätt på hvar andra till flykten, hjelpa hvar andra trofast i faran, infinna
sig åter till sammans på samma sofplats och rufva slutligen äfven, så vidt detta
låter sig göra, i sällskap. - Sjelfva sofplatsen väljes olika. Den kan. vara en tät
trädkrona, en af hål genomborrad klippvägg eller ett ihåligt träd. Det sistnämnda
tyckes i synnerhet föredragas. Näst efter en säker sofplats äro täta trädkronor ett
hufvudvilkor för papegojornas trefnad. Dock fordra de mindre skydd mot väderleken
än tillgång till goda gömslen. Visserligen älska de framför allt värme, men sky
likväl icke alldeles kylan och ännu mindre, .åtminstone tidtals, vätan. »Under de
häftiga tropiska stormregnen, som stundom fördunkla luften», säger prinsen af
Wied, »ser man ofta papegojorna sitta orörliga på trädens högsta torra grenar, och
helt muntert ljuder deras stämma, medan vattnet strömmar ned från dem.» Vid
vackert väder tyckas de föredraga de tätaste träden, antingen for att skydda sig mot
solstrålarne eller för att dölja sig. Detta senare göra de bestämdt, så snart de märka
någon fara. Då de dölja sig, draga de icke blott nytta af sina fjädrars bladgröna
färg, utan äfven af den nästan alla papegojor tillkommande listen. De vilja icke
bli sedda. En af sällskapet har i rattan tid märkt den annalkande fienden och
gifver ett tecken; genast tystna alla de öfriga, draga sig undan till trädkronans
midt, klättra ljudlöst vidare till den sidan af trädet, som är vänd från fienden, flyga
sin väg och låta först åter förnimma sin stämma sedan de redan aflägsnat sig något
hundratal steg, mera, såsom det tyckes, för att håna den lyckligt och väl bedragne
vedersakaren än för att locka annat sällskap. Ett dylikt fint spel drifva de i
synnerhet då de församlat sig i ett träd för att äta, liksom de i allmänhet utföra sina
tjufaktiga infall ined anmärkningsvärd list och försigtighet. - Papegojornas föda
består företrädesvis af frukter och frön. Men många lorier föda sig nästan eller
alldeles uteslutande af blommornas honung, frömjöl och möjligen derjemte af insekter,
som sitta i bloinkalkarne. Araraer och kilstjertpapegojor äta jemte frukter och korn
väl äfven knoppar och trädens blommor, och en och annan kakadua förtär gerna
insektlarver, maskar och dylikt. Jag anser det i allmänhet icke osannolikt, att de
större arterna förtära vida mera djurisk föda än vi tro. Vissa papegojors blodtörst
synes gifva stöd härför, äfvensom den begärlighet, hvarmed fångna papegojor äta kött,
så snart de en gång fått vana härtill. Detta oaktadt utgöra likväl växtämnen
papegojornas hufvudsakliga föda. - Särdeles underhållande är att iakttaga papegojorna
vid deras tjufaktiga angrepp på fruktträd och fält. Härvid äfvensom öfver hufvud i
det sätt, hvarpå de skaffa sig loda, visa de sig åter såsom befjädrade apor. Den list
och förslå genhet, hvarmed de bedrifva sina röfverier, förvånar hvarje iakttagare. Ett
träd med mogna frukter, ett rikt fält locka dem från fjerran. »Mången
älsklings-frukt», säger prinsen af Wied, »lockar de ytterst skygga araraerna långt utom
skogens gränser.» De Penseltungade lorierna fann Gould uteslutande på
eucalyp-terna, hvilkas blommor lemna dem den utvalda födan i tillräcklig mängd; på andra
Itrehrn^ Foglarnes lif. 2:a uppl. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
