Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194 PAPEGOJOR.
träd såg han dem aldrig. Alla stora arter äro högst försigtiga vid uppsökande af
sin föda, äfven i skogen bete de sig som ärnade de stjäla. »I skaror», berättar
Pöppig, »falla de stora guldgröna araraerna från Anderna öfver de högröda
ery-thrinerna och tachierna, hvilkas blommor de gerna äta. Deras skrik är
fruktansvärdt, men då de börja plundringen af ett majsfält, lär dem deras list att inse huru
farligt det är, och hvar och en betvingar då sin böjelse för oväsen samt låter blott
höra undertryckta, morrande läten, medan förstörelseverket fortskrider med otrolig
skyndsamhet. Det är ingen lätt sak för jägaren eller den förbittrade indianen att
smyga sig på de sluga tjufvarne, ty alltid sitter ett par af de äldsta såsom vakter i
de högsta träden. På det första varnmgsteeknet svarar ett allmänt halfhögt rop
från röfvarskaran, vid det andra flyr hela hopen under bedÖfvande skrik, men endast
för att på nytt åter börja sin förderfliga verksamhet, sedan fienden aflägsnat sig.» -
De härjningar, hvilka papegojorna anställa på fälten och i trädgårdarne, äro verkligen
otroligt stora och fordra de allvarligaste bemödanden från menniskans sida för att
förekommas. Ingenting är i. säkerhet för papegojorna, ingenting kan egentligen
skyddas för dem. På många trakter äro de en verklig landsplåga, här och der
omöjliggöra de till och med odlingen af många fältfrukter. Somliga arter hafva en
särskild förkärlek för det ena, andra åter för det andra slaget af fält- eller
trädgårdsfrukter; på detta sätt hota de allt hvad menniskan sår och planterar för sin egen
nytta, och om någon vänskap mellan henne och dessa foglar kan naturligtvis icke
bli fråga. - Efter intagen måltid flyga papegojorna för att dricka och bada. De
dricka mycket, enligt Audubon och Sch örnbur g k äfven salt eller åtminstone bräckt
vatten. Jemte de tillfälliga regnbaden taga de sig äfven båd i polar.
Papegojornas fortplantning infaller under de månader, som i deras hemland
motsvara våren ’hos oss och föregå fruktens mognad. Alla arter, med hvilkas
lefnadssätt vi äro bekanta, lefva i strängt troget äktenskap for hela lifvet, och båda
makarne hålla sig till hvar andra med den innerligaste och trognaste kärlek. De
större arterna tyckas blott häcka en gång om året och endast lägga 2 ägg; de
australiska gräspapegojorna och de öfriga bredstjertpapegojorna i allmänhet göra
likväl undantag härifrån och lägga regelbundet 3-4, ja, en och annan art till och med
6-10 ägg samt häcka, såsom man kan sluta af iakttagelser på fångna papegojor,
två till tre gånger om året. Äfven kakaduor och långstjertpapegojor lägga
regelbundet mer än två ägg, men häcka väl blott en gång. Till boplatser välja
papegojorna företrädesvis men icke uteslutande ihåliga träd. Några amerikanska arter
rufva i jord- eller klipphålor, indiska långstjertpapegojor, enligt Jer don, ofta i hål
i gamla byggnader, såsom pagoder, grafvårdar, hus o. s. v. Munkpapegojan bygger
af tjocka grenar stora, klumpiga och enkla bon; jordpapegojorna lägga sina ägg på
bara marken. - Icke alltid anträffa papegojorna ett till bo lämpligt träd, hvars
ihåliga inre en skicklig hackspett eller en gynsam tillfällighet öppnat åt dem, utan
ofta nog måste de sjelfva iordningställa den nödiga barnkammaren. Vid detta
tillfälle visa de huru mångsidigt de kunna använda sin näbb. Honan är den egentliga
timmermannen, ehuru hon då och då erhåller hjelp af hannen. Med näbben arbetar
hon sig först ett hål i barken på ett sådant ställe, der trädets murkna inre gifver
löfte om en god fortsättning på hennes arbete, under hvilket hon ådagalägger stor
skicklighet, hänger sig såsom en hackspett fast vid barken och afskalar snarare än
hon skär med näbben den ena träspånen efter den andra, till dess boet är grundadt.
Detta varar mången gång hela veckor, men trägen vinner. För öfrigt är sjelfva hålan
hufvudsaken, sjelfva boet endast bisak. Till och med en håla, som tvckes lemna mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
