- Project Runeberg -  Djurens lif / Foglarnes lif /
387

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FALKAR. 387

munter, käck och vig roffogel, som i snabb flygt kan mäta sig med hvarje annan
medlem af ordningen. Han flygt har mycken likhet med svalornas. Liksom dessa
håller han vingarne vanligen lieformigt, utbreder stjerten föga och liknar till hela
sin hållning mycket den vanliga tornsvalau. Lemnar han ett träd, stryker han ofta
fram långa sträckor genom luften, tre till fyra hundra steg, nästan utan någon
märkbar rörelse af vingarne, och icke långsamt, såsom vraken eller tornfalken, utan med
stor hastighet. Råkar han konwia för lågt, ty han sänker sig märkbart vid detta
framglidande genom luften, så behöfver han blott göra några få slag med vingarne
for att åter uppnå den förra höjden. Sålunda fortgår den vackra flygten och
bortför falken inom kort ur menniskans åsyn. Men är den vanliga flygten snabb, så
utvecklar falken rent af en svindlande hastighet, då han förföljer en fogel.» - Hanne
och hona hålla troget till sammans och anträda på hösten sin vinterresa i hvar
andras sällskap. De röfva äfven gemensamt, men gripas härvid ofta af afundsjuka och
blifva icke sällan oense. Men med afräkning af sådana äktenskapliga tvister äro
lärk-falkarne ganska trogna makar. Man ser paret alltid till sammans och den ena
maken söka roa den andra. - Under sina jagter kommer lärkfalken icke blott in i
byarne, utan till och med in i städerna, stryker stundom helt lågt fram genom
gatorna för att jaga upp svalor, fångar en af dem och drager sina färde. Lyckas han
icke att genom öfverraskning ernå sitt mål, så hjelper honom hans ojemförliga
snabbhet ändock till det samma. Hans jagt på svalor erbjuder en praktfall anblick.
Regelbundet förenar sig ett par, och medan den ena maken söker flyga öfver de qvicka
svalorna, håller den andra sig så mycket som möjligt under dem. Men båda ombyta
under Jagtens fortgång oupphörligt sina roller och utveckla dervid en lika
öfverraskande flygskicklighet som de jägtade svalorna. Stundom dödar lärkfalken så
många af våra hussvalor, att man tydligen kan märka deras aftagande, men så stora
förhärjningar som bland lärkorna anställer han dock väl aldrig bland dem. - Medan
de egentliga svalorna i honom se sin erkefiende, tyckes den vanliga tornsvalan icke
det minsta bekymra sig om honom. Naturligtvis inskränker lärkfalken icke sin jagt
till ladu- och hussvalor samt fältlärkor, utan röfvar äfven trädlärkor och tofslärkor
eller i södra Ryssland och på stepperna andra der förekommande lärkor, öfver hufvud
alla arter af lärketättingar, hvilka han påträffar; han nöjer sig dock icke alltid med
så litet byte, utan fångar äfven foglar af ända till vaktlarnes eller turturdufvans storlek
och skjuter ned på rapphöns, ja, till och med på tranor. Alla iakttagare, som träffat
honom i hans vinterherberge, anmärka, att han i detta uppträder och stannar till
sammans med vaktlarne. Emedan han lika litet som vandringsfalken kan skjuta ned
på ett byte på marken, tager han endast mycket sällan en råtta. Deremot fångar
han regelbundet insekter i flygten, i synnerhet gräshoppor, trollsländor och till och
med hannarne af myror, då dessa svärma. Man har dödat flera lärkfalkar, hvilkas
kräfver voro fylda af endast insekter, och min faders iakttagelser visa, att han fångar
skalbaggarne med näbben, icke med klorna. Som lärkfalken först under senvåren
och försommaren, då de små foglarne redan flugit ut, kan erhålla så rikligt byte,
som hans hungriga ungar fordra, skrider han icke till fortplantning före midten af
maj, utan merendels i juni och icke sällan först i slutet af juli. Boet står i träd, i
bergstrakter äfven på klippor och på steppen här och der på marken. I första fallet
nyttjar falken vanligen ett gammalt kråkbo till grundval för sitt bo, men stundom
händer väl äfven att han bygger det samma helt och hållet af torra risqvistar och
invändigt fodrar det med hår, borst och mossa. I boet lägger honan 4 till 5 ägg,
hvilka hon räfvar i omkring tre veckor och under tiden matas hon. af hannen. »Så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/foglarne/0407.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free