Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRÄLDJUR I ALLMÄNHET. 3
arterna anträffas inom eqvatorialländerna, men nästan endast små arter förekomma
i den tempererade zonen. - Deras vistelseorter äro mycket olika; i allmänhet måste
man likväl beteckna dem såsom på landet lefvande djur. Endast några sköldpaddor
och ormar lefva ständigt i hafvet. Alla klassens arter äro mer eller mindre bundna
vid samma vistelseort; intet enda kräldjur vandrar i ordets egentliga mening.
Kräldjurens lefnadssätt skiljer sig väsentligt från däggdjurens och foglarnes.
I öfverensstämmelse med den lilla hjernmassan och motsvarande det ofullkomliga
blodomloppet lefva de i jemförelse med dessa så till sägandes endast ett halft lif.
Somliga arter kunna visserligen kallas lifliga, rörliga, smidiga och qvicka, listiga och
kloka, men alla dessa egenskaper kunna ej ställas i jembredd med däggdjurens och
foglarnes. Kräldjuren förtjena sitt namn, ty deras gång och till och med deras
springande äro strängt taget endast ett krälande. Alla släpa nemligen buken på marken, och
detta framträder tydligast just hos de snabbaste arterna. Många sköldpaddor kunna
gå på det sätt, att de icke vidröra marken med bröstskölden, men de komma så
långsamt ur stället, att man sannerligen icke kan kalla deras rörelse för
springande. Kräldjuren simma på mycket olika sätt. Man känner ingen art, som skulle
kunna drunkna med samma lätthet som ett däggdjur eller en fogel. Äfven för dem,
som tillhöra landet, underlättas en längre vistelse i vattnet af det ringa andhemtningsbehofvet. Många kräldjur visa sig särdeles skickliga i att klättra. Vissa ödlor och med
dem befryndade arter kila lika snabbt uppför de glattaste trädstammar som andra
på släta marken. Många hafva särdeles lämpliga verktyg för att klänga sig fast,
somliga med långa, lieformigt krökta klor, andra med skiflikt utbredda, på
undersidan fårade tår, hvilka till och med sätta dem i stånd att liksom flugorna hålla sig
fast på undra sidan af vågräta grenar eller ytor och derstädes löpa omkring med
fullkomlig säkerhet. Ormarne klättra på alldeles samma sätt som de kräla eller simma:
de fortskaffa sig genom vågformiga, ringlande rörelser och, då de klättra, klämma
de sig med sina rörliga bakplåtar så fast vid trädbarkens ojemnheter, att de trygga
sig mot ett ofrivilligt nedglidande. Ännu gynsammare för kräldjurens lefnadssätt
synas oss de omedvetna rörelserna inom deras kropp. Andhemtningsverksamheten
och blodkretsloppet äro mycket oregelbundna och ofullkomliga hos dem.
Blodomloppet står naturligtvis äfven här i förbindelse med andhemtningen, men är dock
långt mera oberoende än hos de högre ryggradsdjuren. Alla kräldjur andas långsamt
och kunna mycket länge umbära frisk luft; äfven står deras andhemtning mera i
beroende af viljan än hos de varmblodiga djuren: de pumpa de stora lungorna på
en gång fulla med luft och utandas derefter långsamt åter den inandade luften. -
En stämma i ordets egentliga mening hafva endast krokodiler och geckoer; alla
andra kräldjur frambringa endast fräsande eller hväsande ljud. - Hjertat drifver
endast en del af blodet till lungorna för att renas, och det blod, som i
lungorna blifvit försatt med syre, blandar sig med det blod, som ännu innehåller
kolsyra, hvarför det icke heller höjer kroppsvärmen särdeles mycket utöfver den
temperatur, som omgifver djuret. Härtill kommer nervmassans jemförelsevis stora
oberoende af hjernan och den häraf föranledda slöheten, hvarmed en ovanlig
lifsseghet står i öfverensstämmelse. Kräldjurens alla lifsyttringar stegras likväl i
samma mån den yttre temperaturen höjes; derför är samma orm en varm sommardag
helt annorlunda än en kall dag. Kräldjur, som låtit solen uppvärma sig, för att
icke säga genomupphetta sig, bevara emellertid denna värme jemförelsevis länge och
kännas ännu långt efter solnedgången varma; men under nattens lopp sjunker
kroppsvärmen likväl till luftens temperatur, och likaså förlorar kroppen under höstens lopp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
