Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRÄLDJUR I ALLMÄNHET.
eller efter den kyligare årstidens inträde lika mycket i temperatur, som ilen
småningom förvärfvat på våren och sommaren. Häraf förklaras också att alla de arter,
som bebo kallare trakter, under vintermånaderna krypa undan och stelna eller måste
hålla en vintersömn: utsatta for kölden skulle de duka under. - De andliga
för-mögenheterna stå visserligen icke direkt, men likväl i ett visst förhållande till
hjernans storlek, och då man vet, att menniskans hjerna upptager omkring en
fyrtiondedel af hennes hela kroppsvigt, men hjernans vigt hos en sköldpadda
förhåller sig till djurets vigt såsom l till 1850, så erhåller man en måttstock för
bedömande af dessa djurs andliga förmögenheter; om något egentligt förstånd kan
knappt blifva fråga. Icke heller höjer sig den andliga begåfningen hos något kräldjur
fullt så högt som till list, hvilken dock alldeles icke får anses såsom en högre
själsförmögenhet. Om man undantager, att kräldjuren krafsa upp hål för att i dem lägga
äggen eller for samma ändamål sammanföra något torrt löf, kan man icke hos dem
upptäcka något slags konstdrift, sådan som utmärker högre djur. Kräldjuren kunna
inrätta sig på lämpligt sätt på en ort, i det att de utvälja passande ställen till
bonings-och hviloplatser och exempelvis vanligen slå sig ned i hål, skrefvor och remnor. De
vänja sig vid en sådan ort och uppsöka den åter efter sina ströftåg, men detta kan
dock icke jemföras med däggdjurens medvetna verksamhet, då de gräfva sina hålor
och fatta förkärlek för sina boningar, eller med foglarnes bobyggnad, och lika litet
får man betrakta den omsorg kräldjuren visa sin afkomma såsom likartad med
däggdjurens och foglarnes fortplantniugsbestyr. - Krokodilerna i Nilen hafva erhållit
en dunkel föreställning om menniskans farlighet, men skilja icke de for dem oskadliga
svarta från de hvita, hvilka aldrig försumma något tillfälle att sända dem en kula,
hvaremot däggdjur och foglar just visa sin andliga öfverlägsenhet deri att de noga
skilja mellan farligt och ofarligt folk. Om ett andligt lif hos kräldjuren kan knappt
talas, snarare blott om ett sinligt; dock kan man icke förneka, att kräldjuren kunna
på sitt sätt förvärfva erfarenhet och äfven vid tillfälle använda den. Den giftiga
ormen är fullt medveten om sitt dödande vapen och afvaktar lugnt giftets verkan;
den icke giftiga ormen, sköldpaddan, krokodilen, ödlan smyger sig på sitt byte,
förföljer det eller lurar på det samma i ett bakhåll, kastar sig derpå hastigt framåt
och söker gripa det. Hvarje kräldjur kan slutligen till en viss grad tämjas, d. v. s.
småningom vänja sig vid den menniska, som gifver det föda. Krokodiler kunna
småningom bringas derhän, att de komma fram vid deras väktares rop eller ett
bestämdt ljudtecken och hålla sig färdiga att taga emot sin föda; må hända kan
man äfven verkligen vänja dem af med att bitas, men härtill inskränker sig också
den grad af tamhet de uppnå. Jag har också sett, att giftiga ormar visserligen
togo den föda, som hölls fram åt dem, men derjemte iakttagit, att, ehuru de voro
vana att erhålla födan med en jerntång, de likväl beto i tången, då någon oväntad
rörelse gjordes med den, således för ögonblicket fullständigt glömde, att de redan
flere gånger gjort sig illa på Jernet. Kräldjuren inträda icke i något
vänskapsförhållande till hvar andra och i allmänhet icke heller till andra djur; man kan i
bästa fall bringa dem derhän, att de icke mera äro rädda utan förhålla sig åtminstone
likgiltigt till andra varelser. Icke ens en verklig sällskaplighet kan iakttagas hos
dessa lågt stående djur: hundratals sköldpaddor simma, tjugu, trettio krokodiler ligga
och sola sig bredvid hvar andra, men så länge icke parningsdrifteii kommer med i
spelet, tänker hvar och en blott för sig, handlar uteslutande for sig sjelf, bekymrar
sig icke om sin granne: alla till sammans uppträda här icke till den enskildes skydd.
Man har berättat mångahanda historier om krokodilernas föräldrakärlek, om vissa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
