Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JETTEORMAR. 103
berättar härom, äro osanna: ingen enda jetteorm är i stånd att sluka en
fullväxt menniska, ett nötkreatur, en häst, en stor hjort; redan det att sluka ett djur
af ett rådjurs storlek förorsakar familjens jettar nästan oöfvervinneliga svårigheter.
Deremot eger det sin grund, att jetteormarne i likhet med alla ordningens
medlemmar efter en riklig måltid försjunka i ett tillstånd af anmärkningsvärd tröghet,
som varar till dess att matsmältningen i det närmaste är afslutad. I äldre
resebeskrifningar berättas, att i det fria lefvande jetteormar under sin matsmältning
förblifva stilla och tröga på samma ställe, äfven om menniskor komma i deras närhet,
ja, att de till och med tillåta dessa att sätta sig på dem och först då långsamt börja
röra på sig. Dylika berättelser vederlägga sig sjelfva, och jag kan icke begripa,
att man i början och till och med i midten af vårt århundrade kunnat sätta tro till
u
dem. En jetteorm må hafva ätit så mycket han någonsin förmått, men så trög
blifver han dock aldrig, att han lugnt låter en menniska närma sig utan att
åtminstone göra ett försök att försvara sig eller tly undan. Man kan visserligen trampa
på ormen, men sätta sig på honom kan man bestämdt icke. För menniskan fly
vanligen äfven jetteormarne, dock icke alltid. I Brasilien är visserligen nästan en
hvar öfvertygad om, att de regelbundet visa skapelsens herre sin skyldiga
högaktning, cl. v. s. vid hans åsyn aflägsna sig så hastigt som möjligt, men stundom
förekommer också motsatsen. Så mycket är dock säkert, att ingen sydamerikansk jägare
fruktar dem. Man förföljer dem ifrigt, emedan man på många sätt använder deras
kött, fett och skinn. Köttet ätes visserligen endast af indianer, men fettet tillskrifver
man temligen allmänt läkande krafter, och huden användes till hvarjehanda
prydnader. Sjelfva jagten sker numera nästan uteslutande med eldvapen. Ett
hagel-skott, som träffar i hufvudet, är tillräckligt att döda en jetteorm, ty i förhållande
till sin storlek och-styrka är han ojemförligt mindre seglifvad än andra arter af
ordningen. Nästan lika ofta som man dödar jetteormar, tager man dem lefvande
.utan synnerlig möda, i det man antingen förföljer dem och springer i fatt dem eller
framför deras kryphål lägger ut snaror, hvilka äro så inrättade, att de väl släppa
igenom det smala hufvudet, men icke kroppen, och endast tilldragas desto hårdare,
ju häftigare ormen anstränger sig för att komma lös. I södra Asien liksom i Amerika
håller man ofta jetteormar i fångenskap och medgifver dem större eller mindre frihet
i hus och gård, emedan man använder dem såsom skickliga råttfångare. Dylika,
vicl^ fångenskap redan vana jetteormar lämpa sig bättre än nyss infångade för att
sändas till Europa och uthärda också vid någorlunda passande föda många år i bur.
I Europa lika väl som i Amerika finna de i menageriegare och djur f öre visar e alltid
villiga köpare, emedan en djursamling utan jetteorm saknar sin förnämsta lockelse.
Med rysning se åskådarne, huru djurvaktaren, sedan han slutat sitt föredrag öfver
hela djurverlden, begifver sig till en lång kista och ur denna upptager en i
yllefiltar invecklad boa, som han lägger öfver axlarne på sig, lindar omkring sin hals,
med ett ord behandlar på ett sätt, att håren resa sig af förskräckelse hos en och
annan åskådare. Till lycka för djurvaktaren är det icke så farligt att handtera ormen,
som mängden tror. De åtgärder, som i hvarje menageri vidtagas för att hysa
or-marne, äro, i trots af att värmeflaskor aldrig saknas, likväl så otillräckliga och
behandlingen lemnar dessutom så mycket öfrigt att önska, att jetteormarne inom kort
försvagas och slutligen befinna sig i ett tillstånd af ständig afmattning, hvarför de
också foga sig i allt och låta formligen misshandla sig utan att göra motstånd. Så
förhåller det sig emellertid icke, om man håller en jetteorm vid sina krafter genom
sorgfällig vård och näring, såsom detta merendels är fallet i väl inrättade zoologiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
