Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRODDJUR I ALLMÄNHET. 171
på vanligt sätt, utan de upptaga allt det vatten de behöfva endast och allenast
genom huden, hvilken insuger och afdunstar fuktighet. Alla amfibier, som tillbringa
större delen af sitt lif på torra landet, våga sig först då fram ur de för solstrålarue
skyddade kryphålen, när natten medför fuktighet eller åtminstone skyddar för den
allt uttorkande värmen. Huru betydlig den mängd vatten är, som de upptaga genom
huden, kan man erfara genom försök, som lätt kunna anställas. En uttorkad
löf-groda, som Townson undersökte, vägde 95 gram, men sedan grodan varit i beröring
med vatten, vägde hon redan efter en timmes tid 67 gram mera. Hudens
utdunst-ning är nästan lika stor som hennes förmåga att uppsuga fuktighet. Vigten af en
amfibie, som man utsätter för torr värme, aftager med utomordentlig hastighet i
jemnt förhållande till sjelfva värmen. Utom rent vatten utsvettas dervid äfven det
under huden alstrade slemmet i större eller mindre mängd. Hos paddor och
salamandrar är denna afsöndring, till följd af de talrika körtlarne, betydligare än hos
alla andra amfibier och kan ännu mer ökas genom retning af huden. Lägges till
exempel en salamander eller en padda på glödande kol, så afsöndras detta slem i
större mängd, hvilket gifvit anledning till den gamla grundlösa sagan, att
salamandern kan lefva i elden. Såsom det tyckes, är amfibien i stånd att efter behag öka
hudafsöndringen och må hända använda den såsom försvarsvapen mot fiender; ty
denna saft, som högst sannolikt icke är annat än smörsyra, har icke allenast en
stark lukt, utan äfven en högst betydlig skärpa, hvilken förskaffat grodor och
salamandrar rykte för att vara giftiga. Men såsom egentligt gift får man väl icke
betrakta slemmet, ehuru det på den känsliga öfverhuden hos menniskan framkallar
smärta och på tungan en häftigt brännande känsla. Enligt af Gratiolet och
O h lo e z anstälda försök lär paddornas körtelsaft hastigt döda små foglar, på hvilka
den inympas, och bibehålla sin verksamhet äfven om den varit intorkad före
inympningen. - Groddjurens benbyggnad är ganska egendomlig. »Hos olmdjuren», säger
Vogt, »finnas ryggkotor, hvilka till formen icke kunna skiljas från fiskkotor; hos
de egentliga vattenödlorna deremot förekomma redan fullständigt utbildade kotor,
hvilka framtill bära ett rundt ledhufvud, baktill en ledpanna och derigenom ledas
mot hvar andra. Hos alla dessa amfibier ined långsträckt kropp är äfven kotornas
antal mycket betydligt, medan hos de grodartade djuren ryggradskotorna äro få,
nemligen 7 till 9, hvaremot korsbenet hos dessa står i förbindelse med ett långt,
genom sammansmältning af flera kotor uppkommet sabelformigt ben, som fortsätter
ryggraden ända till analöppningen. Ryggkotornas tvärutskott äro väl utbildade hos
alla amfibier och stundom ovanligt långa samt ersätta sålunda refbenen, hvilka
stundom endast representeras af små broskbihang. Äfven med hänseende till skallens
utbildning visa sig olika grader hos amfibierna, hufvudsakligen beroende på den
ursprungliga broskbildningens försvinnande. Såsom ett betecknande kännemärke för
hela klassen i motsats till kräldjuren visar sig i denna klass tillvaron af två
ledknappar på bakhufvudet, hvilka tillhöra det alltid förbenade nackbenets sidodelar
och passa in i två fördjupningar på den första, ringformiga halskotan. Benhufvudet
är alltid bredt, platt, ögonhålorna äro vanligen stora och genomgående, så att
käkarne betraktade ofvanifrån synas bilda en halfcirkel, som i midten fylles af en
aflång kapsel, den egentliga skallen. Lemmarne bestå, så vida de finnas, såsom
vanligt af skulder- och bäckengördlar och af egentliga extremiteter. Dessa saknas
helt och hållet hos maskgroddjuren, hvaremot hos många vattensalarnandrar endast
framfötter finnas. Hos grodorna bildas en bred bröstkorg af Skuldergördeln, hvilken
består af flera stycken, som ofta endast delvis förbenas. Frambenen utgöras af ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
