- Project Runeberg -  Djurens lif / De kallblodiga ryggradsdjurens lif /
230

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

230

FISKAR.

organen i det hela äro, så mångfaldigt utvecklade kunna de ock vara, framför allt
så vidt som det är fråga om tänderna. Det finnes knappt ett enda af mun- och
svalghålans talrika ben, som icke kan vara besatt med tänder. Några fiskar hafva
visserligen inga tänder, andra bära tänder endast på enstaka ben, men somliga hafva
tänder på alla ben, som öfver hufvud kunna bära tänder. Vanligen iakttager man
två jemnlöpande tandbågar på gomhvalfvet, eri som tillhör mellankäkeu och en annan
som tillhör gombenet och plogbenet, medan munnens undersida blott på underkäken
plägar bära en båge tänder, hvartill dock ofta komma tungans tänder. Längre bakåt
förekomma tänder i massa, alldenstund alla gälbågar och öfre och undre svalgbenen
bära tänder. Tänderna kunna, oaktadt sin utomordentliga mångfald, indelas i
fång-och maltänder. De förra hafva vanligen form af en spetsig, bakåt något krökt,
framtill mer eller mindre skarpkantad hake, men kunna äfven kompletteras derigenom
att spetsen tillskärpes mejselartadt eller genom flere taggar och hullingar. Allt efter
deras längd och styrka kallar man fångtänderna för hundtänder, om de äro långa
och starka, kardtänder, om de äro kortare och starka, borsttänder, om de äro finare
och långa, och sammetständer, om de äro mycket fina. I jemförelse med fångtänderna
synas maltänderna såsom flacka skifvor eller försedda med höga kronor, stundom
trubbigt kägelformiga. - Matsmältningsröret består af tre afdelningar, den af svalg,
matstrupe och magsäck sammansatta muntarmen, mellan- eller tunntarmen och
anus-eller grof- och ändtarm. Det stundom trattformigt vidgade svalget är vanligen
liksom magsäcken besatt med långsgående veck och öfvergår så omärkligt i den senare,
att man icke kan uppvisa en bestämd Skilnad, medan magsäcken vanligen delar sig
temligen tydligt i en svalg- och en pylorusdel. På det genom sin hakformiga
om-böjning antydda ställe, som utmärker skilnaden mellan dessa delar, finnes ofta en
större eller mindre blindsäck, och vid änden af pylorus finnes en hudartad klaff
jemte en kraftig muskelring, som tjenar att tillsluta pylorusöppningen.
Omedelbart bakom pylorus ser man blindtarmslika utstjelpningar, det s. k. krämset eller
pylorusbihängen, hvilkas antal kan stiga från ett enda till sextio och flera. Dessa
blindtarmar äro vanligen enkelt rörformiga, men stundom så förgrenade, att de mera
erhålla utseendet af en körtel. Också motsvara de åtminstone delvis
bukspottkörteln, som hos några benfiskar och de bredmunuade broskfiskarne förekommer i deras
ställe eller till och med jemte dem. Främre hälften af ändtarmen innehåller hos
många fiskar en skrufformigt vriden klaff. Mjelte och lefver finnas alltid; med fa
undantag finnes äfven gallblåsa. Såsom väsentligt afsöndringsorgan visa sig
företrädesvis ujurarne. Från dessa utgå de merendels trädformigt förgrenade urinledarne,
hvilka förena sig vid bakre änden af bukhålan och kort derefter uppsvälla till en
urinblåsa, hvars utförsgång mynnar på en vårta bakom analöppningen eller i
grof-tarmen. - Könsorganen äro alltid anordnade efter samma grundplan och hos
han-och honfiskar hvar andra ofta så lika, att endast den sorgfälligaste undersökning kan
bestämma dem. Rom och mjölke ligga uti bukhålan, omedelbart under njurarne och
öfver tarmvindningarna, men kunna icke alltid så lätt återfinnas, alldenstund de
emot fortplantningstiden ansvälla i ovanlig grad, men derefter åter falla i hop. Hos
vissa fiskar, rundmun nar, ålar och laxar, består rommen ömsom blott af ett, ömsom
af två blad eller säckar, hvilka icke stå i förbindelse med någon utförsgång, utan
öfver allt omklädas af bukhinnan. De mogna äggen genombryta romsäckens väggar,
falla ned i bukhålan och uttömmas ur denna genom en springformig öppning i midten
vid anus eller två likaledes springformiga öppningar på sidorna. Hos rundmunnar och
ålar sakna äfven mjölkesäckarne utförsgång, men en dylik finnes hos laxarne. I afvikelse

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:44:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/kallblod/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free