Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVALHAJAR. HUNDHAJAR. 435
liund», emedan han liksom dessa hvalar i små sällskap förföljer sitt byte och på långt
håll dervid mycket påminner om tumlarne. Han anfaller med rasande rofgirighet
alla fiskar, som han kan komma åt. - Sillhajens kött lär vara bättre än andra hajars
och åtminstone kring Medelhafvet vara verkligen omtyckt. Det torde icke väcka
förvåning, att forna tiders qvacksalfvare äfven användt vissa delar af denna fisk.
Guld-smederne infattade i silfver näshajarnes tänder, som de utgåfvo för ormtungor, och
mödrarna hängde dem kring halsen på sina barn, emedan de ansågos skola
underlätta tandömsningen och fördrifva kramp. Dessutom förfärdigade man af dem ett
tandpulver, som skulle hålla tänderna hvita.
Räf haj en eller Tröskaren (Alopecias vulpes) utmärker sig genom den
utomordentliga längden af stjertfenans öfra flik och anses derför med rätta såsom
representant för ett särskildt slägte, Räf hajar (Alopecias). I längd uppnår tröskaren 5 m.
och derutöfver, dock upptager öfra stjertfliken nästan hälften häraf. Rygg och sidor
äro mörkblå, de undre delarne försedda med hvita stänk och fläckar. - I Medelhafvet
är räfhajen en af underordningens vanligare arter. I Atlantiska hafvet synes han
icke heller vara sällsynt. Vid britiska kusterna förekommer han blott tillfälligtvis.
Sitt namn, tröskare, har han erhållit på grund af det sätt, hvarpå han angriper andra
hafsdjur. Han betjenar sig nemligen härvid mindre af sina tänder än af sin långa
stjertfeuflik, hvarmed han utdelar kraftiga, vidt omkring ljudande slag. »Det är icke
ovanligt», säger Couch, »att tröskaren närmar sig en flock delfmer, hvilka i bedräglig
säkerhet draga fram på sin jagt, men som vid ett enda slag af tröskaren, om detta
också endast är rigtadt mot vattnet, gripa till flykten såsom harar för hunden.» -
Angående fortplantningen finner jag inga uppgifter.
* *
I de högnordiska haf vens djup lefver en haj, som öfverträffar alla andra i
storlek och derför med rätta fått namn af jettehaj. Han representerar ett eget slägte,
Jettehajar (Selache), hvars kännetecken ligga i den korta, trubbiga nosen, de små
spruthålen, de mycket stora gälspringorna, som intaga nästan hela halsen, och de
små, smalt kägelforniiga, något inåt krökta tänderna, hvilka i förhållande till djurets
storlek äro de minsta tänder, som förekomma bland hajar. Hudfjällen betäckas af
många småtaggar. Jettehajen eller Brygden (Selache maxima) lär kunna uppnå
en längd af 12 in. och en vigt af ända till 8000 kg. Färgen drager på brunaktigt
svart botten i blått, undersidan är hvitaktig. - Från norra Ishafvet kominer denna
haj stundom ned i Nordsjön och Atlantiska hafvet, i synnerhet vid ihållande
vestliga vindar. I Ishafvet lär han uppehålla sig på de stora djupen och härstädes
liksom hvalarne förfölja alla slags små hafsdjur, i synnerhet medusor. Fordom bedref s
i Norge en inbringande fångst af denna art. Numera är han derifrån nästan
försvunnen.
Familjen Hundhajar (Scylliidae),
Till de Broskfiskar, som lägga ägg, hora hundhajarne, små hajar med långt
bakåt stälda ryggfenor och utvecklad analfena, långsträckt, i änden afstympad stjert-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
