Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJÖBORRAR. 403
afsnöres och skiljes från .den främre delen, på hvilken munnen och tentaklerna sitta.
Den sistnämnda delen kan åter upprepa stympningen, så att slutligen nästan endast
den svalget omgifvande kalkringen samt den derintill liggande nervringen finnas qvar.
I samband härmed må nämnas den vana, som de nyssnämnda arterna af slägtet
Holothuria hafva att, så snart de oroas, ur kloaköppningen utvränga tarmen, som
lösslites i sin främre del; de ega dock förmågan att åter ersätta den samma.
Sjögurkorna äro delvis nattliga djur, som lefva på hafsbottnen från grundare
ställen till större djup. De röra sig långsamt förmedelst ambulacralfötterna eller
genom kroppens sammandragning och med tentaklernas tillhjelp, eller ock borra de
sig ned i sanden. Deras föda utgöres af smärre hafsdjur, som medelst tentaklerna
föras till munnen; andra fylla näringskanalen med sand och slam, ur hvilket de
närande ämnena upptagas.
Hos limgholothurier har man träffat såsom gäster ej blott kräftdjur, utan -
hvad som är mer öfverraskande - fiskar. Bland de senare märkas slägtena Fleras f er
och Cachelyophls, af hvilka det förra blifvit funnet äfven vid Skandinaviens kust.
Genom kloakrummet inkomma de i holothurians lungor och äta sig derifrån stundom
in äfven i djurets kroppshåla. Sannolikt är, att deras egentliga föda utgöres af smärre
kräftdiur och att de sålunda endast söka skydd hos sina värdar. Det senare ar med
u »/
visshet förhållandet med de krabbor af slägtet Pinnoteres, som också träffas i
holo-thuriers lungor.
En del holothurier genomgå förvandlingar under utvecklingen, i det ur ägget
framkommer en tvåsidig larv, s. k. Auricularia, hvars utseende kan liknas vid en
platt farkost med likt däck omslagna främre och bakre kanter samt vågformigt böjda
sidokanter. Hela den sammanhängande kroppsranden är besatt med cilier, genom
hvilkas rörelser djuret simmar framåt. Denna larv öfvergår till ett timnformigt
puppstadium, försedt med band af cilier. Inom pupphuden alstras det sista
utvecklingsstadiet, den utbildade holothurians.
ANDRA KLASSEN:
SJÖBOEEAE (ECHO OI DE A).
Af alla tagghudingar göra sjöborrarne mest skäl för det namn, man gifvit hela
typen; också kan denna klass genom sin formrikedom göra anspråk på företräde
framför de öfriga. Man känner nemligen omkring 1650 arter. Kalkbildningarna i
huden förena sig hos sjöborrarne sins emellan, så att de utgöra ett fast,
sammanhängande skelett kring de mjuka inre delarne. Detta skelett bär på sin yta rörliga
taggar och eger tvenne hos de regelbundna sjöborrarne midt emot hvar andra
liggande öppningar, mun och tarmöppning.
Göra vi en s. k. regelbunden sjöborre, t. ex. den här afbildade Echinus
escu-lentus (fig. 335), som för öfrigt är lättast tillgänglig af de till vår fauna hörande
arterna, till föremål for närmare undersökning, finna vi först, hvad dess yttre angår,
det äpplelika eller nästan klotformiga skalet tätt besatt med större och mindre taggar.
Afskrapas dessa, så blifva de plåtar tydliga, som bilda skelettet. Plåtarne äro ord-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
