Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. En tvungen förlofning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 242
— Hvarför skref
du detta och smög det
hit ât min stackars
Vivi?
Jane hade rest sig
för att gripa det fram-
sträckta kortet, som
öfverstinnan dock ge-
nast drog tillbaka, i
det hon fortsatte :
— Ah nej ! Vänta
litet! . . . Hvarför
skref du så
här till
Vivi?
— Hvar-
f ö r jag
skref?
Hvad vill
mamma
med det?
Jane hade svarat med ett tonfall, som tydligen visade, att
hennes fruktan var större än det lugn, hon låtsades ega. Detta
märkte öfverstinnan, när hon sade:
— Såå? Du gör undanflykter . . . Nå väl! Jag vill ha
reda på detta . . . Allan skall hjälpa mig om du icke själf. . .
— Mamma! . . .
— Nåå?
— Du får icke säga något till honom om denna sak. Han
är så misstänksam, han skulle göra upp de vildaste antaganden
och kanske till och med tro, att . . . att ...
Hon hade talat med hetsig oro. Man såg på hela hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
