Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ordförklaringar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sina skuldror. Emedan på titelbladet av en kart-
samling, som utgavs på 1500-talet, Atlas var av-
bildad med himmelsgloben på sina axlar, ha även
kartböckerna (»atlaser») kommit att uppkallas efter
den mytiske jätten.
Atmosfären härleder sitt namn av de grekiska
orden »atmo’s», ånga, och »sfaira», klot.
Avgsburg (lat. »Augusta vindelicorum») har
namn av en på samma plats under kejsar Augustus
bland de keltiska vindelicierna grundad koloni.
Under medeltiden tillfogades ändeisen »burg», stad.
Australien (lat. Terra australis, »sydlandet»)
kallas även »Nya Holland», efter de holländska
upptäckarna i början av 1600-talet. Men det var
först efter Cooks resor i senare delen av 1700-talet,
som det blev närmare känt.
Auvergne (»arvernernas land») är uppkallat
efter en gallisk stam, som bodde där på Caesars tid.
Azo’rerna (portug. »hök-öarna») blevo så kal-
lade, emedan de portugisiska upptäckarna där ej
funno människor men väl en mängd hökar.
Bab-el-mandeb (arab. »tårarnas port») kallas
sundet till följd av de många där timade skepps-
brotten.
Baffinviken har namn efter en brittisk sjö-
farande, William Baffin, som deltog i flera resor för
att finna »nordvästpassagen» och 1616 utforskade
Ifrågavarande vik.
Balea rerna (grek. »ba’llein», kasta eller slunga)
sägas ha fått sitt namn därav, att invånarna på
dessa öar, vilka under puniska krigen ofta an-
vändes av Kartago som legosoldater, i forntiden
voro kända för att skickligt hantera slungan.
Balkan (turk. »berget») härleder sitt namn av
ett gammalturkiskt ord, som betyder hög, stor.
Baltimore bär namn efter en katolsk engels-
man, lord Baltimore, som på 1600-talet i Maryland
grundade en tillflyktsort för sina trosförvanter.
Baltiska landryggen har fått namn av sin sträck-
ning S. om Östersjön, »Baltiska havet».
Basa!r kallas i österlandet en täckt eller
öppen plats med en mängd bodar, där alla slags
varor säljas.
Bass sund bär namn av den brittiske läkaren
Georg Bass, som i slutet av 1700-talet upptäckte det.
Bata’via, grundlagt 1619 av holländarna, upp-
kallades efter de fordom i Bhendeltat bosatta bata-
verna.
Belgrad (slav. »hvita borgen») har fått sitt
namn av den mitt i staden på en hög klippa lig-
gande fästningens vita murar och torn, vilka syntes
vida omkring.
Ben Ne vis, se Apenninerna.
Berberí et kallas så efter de där boende berber-
folken (lat. »ba’rbari»). Detta var fordom hemvist
för fruktade sjörövare, de s. k. »barbareskerna».
Berings hav och sund ha fått namn efter danske
sjöfaranden Bering, som i rysk tjänst 1728 upptäckte
sundet. På en senare resa förliste han och dog på
den likaledes efter honom uppkallade Berings ö i
Berings hav.
Bermudasöarna ha namn efter Juan Bermudez,
den spanske upptäckaren på 1500-talet.
Bernhard, S:t, »Stora» och »Lilla», ha kallats
så efter den hel. Bernhard, som i 10:e århundra-
det vid vartdera passet grundade ett kloster (»hos-
pitium») för att bistå vägfarande över Alperna.
Be’ssemer är ett slags stål eller järn av utmärkt
beskaffenhet, så kallat efter en engelsk ingeniör,
som uppfann sättet för dess beredande.
Beteltuggning är en i Ostindien bland ung
och gammal gängse sed att tugga skivor av areka-
palmens nöt, inlindade i betelpepparblad. Saliven
färgas därvid röd.
Boli’via, den sydamerikanska republiken, bär
namn efter Simon Bol’ivar. Denne var förnämste
hjälten i det befrielsekrig, varigenom Spaniens
kolonier i Sydamerika (1810—26) frigjorde sig från
moderlandets övervälde.
Bospo ren (grek. »kons övergång») har sitt namn
av sagan om Io, som av gudinnan Hera skulle ha
förvandlats till en ko och simmat över sundet.
Bourgogne, på tyska Burgu’nd, har fått namn
efter de germanska burgunderna, som på folk-
vandringens tid där grundade ett rike.
Bra maläran är Indiens urgamla religion. Den
var från början en dyrkan av vissa upphöjda na-
turföremål, såsom solen, himlavalvet, elden, och
fann sitt uttryck i hinduernas heliga skrifter, de
s. k. »Vedasångerna». Ur denna lära utbildade
småningom prästerna, »brami’nerna», läran om tre
övergudar, Bram a, skaparen, Vischnu, uppehålla-
ren, och Siv a, förstöraren. Under dem ställdes se-
dan en mängd lägre gudomligheter, av vilka i våra
dagar räknas otaligt många, dyrkade i olika trakter
av landet. Bramalärans anhängare få ej förtära
kött, men de tro sig genom självplågeri och grymma
offer, t. ex. genom att dränka sig i Ganges’ heliga
böljor, kunna förtjäna saligheten. Med bramaläran
sammanhänger tron på själavandringen, d. v. s. före-
ställningen att själen efter döden går över till djur-
kroppar. Däri har även det ännu i Främre Indien,
om ock i förändrad form, kvarlevande kastväsendet
sin rot.
Bramapu’tra (»Bramas son») är så kallad på
grund av folkets vördnad för den strändernas växt-
lighet befruktande floden.
Brasi’lien har fått sitt namn av färgträdet
»bresilja».
Bresilja (även kallad »fernbock», en förvräng-
ning av utskeppningsorten Pernambu’co) är kärn-
veden av sydamerikanska trädslag, som tjäna till
beredande av en röd färg.
Bretagne (lat. »Britannia minor») bär namn
efter de vid den angelsachsiska erövringen av Eng-
land på 400-talet dit undanträngda keltiska brit-
terna (fr. »bretons»).
Brittiska riket, se Storbritannien.
Brooklyn är en engelsk form av Breukelen, så-
som de holländska nybyggarna ursprungligen kallade
platsen efter sin hemort, nära Utrecht.
Buddaläran har framgått ur bramaläran.
Budda (»den upplyste») var en indisk konunga-
son, som redan ett halvt årtusende f. Kr. uppträdde
som reformator av den gammalindiska religionen.
Förkastande offer och kastväsende, lärde han, att
saligheten borde vinnas genom försakelse av detta
livets goda, begärens kuvande och hängivelse åt
stilla betraktelser. Hans efterföljare upplivade emel-
lertid den gamla avgudadyrkan, så att buddaisterna
snart fingo en mängd lägre gudar, som underord-
nades den till övergud upphöjde Budda. Hos dem
finnas, liksom hos katolikerna, kloster och i vissa
trakter, t. ex. i Tibet och Mongoliet, även ett slags
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
