Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med dessa ord gjorde Saint-Simon en temligen
vårdslös bugning och aflägsnade sig hastigt, utan att afbida hvad
Karl Johan kunde hafva att vidare anföra.
“Den inbilske narren!“ utbrast denne och slungade
efter markisen blickar, lågande af vrede och hån.
“Likväl,“ invände Brahe, när första stormen hunnit
något sakta sig, “skulle det tilläfventyrs förorsaka något
afbräck i ers maj:t visa statskonst, om han i öfverilning
företoge något, som vållade en anstötlig brytning mellan
er, allernådigste herre! och konung Ludvig Filip.“
“Bah!“ yttrade Karl Johan, försmädligt skakande
huf-vudet. “Det kräket skulle understå sig! Jag skulle då
låta brygga för honom, så att han aldrig skulle glömma
mig. Hans egen monark skulle näpsa honom; ty Ludvig
Filip är i alla fall en man af hufvud; han förstår att
värdera mig, och skulle ej lemna en anklagelse af mig utan
afseende... Skicka emellertid efter Wetterstedt. Jag vill
låta honom ställa allt till rätta igen, såsom af egen drift. “
Konungens bud till excellensen Wetterstedt mötte
honom på vägen till slottet. Han var i den högsta
bestörtning, och medförde en nyss emottagen skrifvelse från
markis de Saint-Simon, deri han förklarat, att hans
beskickning vid svenska hofvet vore slutad och begärt sitt pass.
En sådan underrättelse på en gång Öfverraskade och
oroade Karl Johan. Han hade ej af markisen väntat denna
beslutsamhet, denna bestämdhet, framför allt, denna
skyndsamhet. Med få ord lät han Wetterstedt nu förstå, att
ett lifligt samtal förefallit mellan konungen och franska
sändebudet rörande “le Camarade de litu, och Wetterstedt
kände dem för väl begge, att icke i och med detsamma hitta
harftråden till Saint-Simons hals öfver hufvud beramade
afresa.
“Att efter hvad sålunda förelupit söka öfvertala
markis de Saint-Simon att stanna qvar här, tror jag hvarken
skulle bli rätt angenämt för ers maj:t sjelf och oss, af edra
embetsmän, nådigste herre! som stå i daglig beröring med
de utländska ministrarne, ej heller möjligt, så sjelfvisk och
halsstarrig, som den herrn är. Deremot skall jag bjuda
till att ställa honom till freds, så att han må resa utan
anstötlighet och icke medföra allt för ofördelaktiga intryck
till sitt hof. Som Sverige och Frankrike för närvarande
äro på god fot med hvarandra, kan han, enligt etiketten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
