Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Franska statshvälfningens skräckvälde lyckades ej att
åvägabringa en mera i ögonen springande jemnlikhet, än
kolerans förödelser. Inga dyrbara likkistor och svepningar
längre; inga sorgställen, sorgtåg och sorggillen: hvita
näsdukar behöfdes ej till de torra ögonen; häpnaden hade
uttorkat tårarnas källa; de hade stelnat af egenkärlekens
köld. Med hemskt buller rullade de rymliga likvagnarna
under nattens djupa lugn öfver de toma gatorna, stannade
utanför portarne af de hus, der dödsqvalens q vidande
tystnat, uppslök och gömde sina fångade skatter och rullade
vidare att utpressa nya, tills hela uppbörden för dygnet
var indrifven och alievereringen skedde vid
begrafnings-platsernas omättliga skattkammare. De fyra svartmålade
bräderna inneslöto ömsom rangen, rikedomen, skönheten,
ungdomen, dagakarlen, armodet, krymplingen och
ålderdomen. Huller om buller in vräktes kistorna öfver
hvar-andra, så långt utrymmet medgaf, i lik vagnar ne och på
begrafningställena väntade en prest, som med de tre
in-vigningsskoflarna försåg de aflastade 20 eller 30 liken på
en gång.
Lyckliga de grafvens nya åbor, som ej hörde den
nedfallande mullens dofva genljud! Men huru många blefvo
ej under denna bedröfliga tidpunkt lefvande begrafne, för
tidigt inspärrade i kistan och inpackade i likvagnen, än af
feg rädsla för smitta, än af hjertlös trötthet vid
sjukskötselns besvär, än möjligtvis af ändå svartare
bevekelse-grunder...
Aldrig har döden mera gäckat försigtigheten, hånat
känslorna, gycklat med lidandet och lidelserna. En rik
ungkarl stänger sina dörrar, afskiljer sig från verlden —
och dör af koleran, som stjäl sig på honom, till trots af
hans förskansningar.
En gynnad älskare hos en väcker kammarjungfru gör
henne ett förstulet besök under hennes husbondsfolks
utfart till Drottningholm. Koleran öfverraskar honom under
denna sälla herdestund; den sköna måste hals öfver
huf-vud springa efter läkare, och den lycklige älskaren, som
ej utan fara för lifvet kan förflyttas, nödgas dödsjuk
intaga sängen, herrskapet vid deras återkomst, till lika stor
förvåning, som harm och förskräckelse.
Presidenten i kammarrätten baron Kurck får alldeles
oförberedd, den oväntade och sorgliga underrättelsen, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
